nad samt att avbeställningen kom så sent att näringsidkaren inte kunde sätta in annan deltagare i stället. Därför vore näringsidkaren berättigad till ersättning enligt avtalet.

Tingsrätten tillämpade 42 § konsumenttjänstlagen analogt och förpliktade kursdeltagaren att betala det avtalade priset minus de kostnader som näringsidkaren kunde undvika på grund av avbeställningen (2 000 kr).

Hovrätten tillämpade också konsumenttjänstlagen analogt. Eftersom konsumenten inte visat att näringsidkaren kunnat ersätta honom med en annan kursdeltagare, ansågs näringsidkaren berättigad till ersättning för sina »kostnader«, varvid hovrätten anslöt sig till tingsrättens beräkningar.

Högsta domstolen noterade inledningsvis att det inte hade visats föreligga något avtal mellan parterna om hur den uppkomna situationen skulle lösas. Därför sökte HD ledning i 42 § konsumenttjänstlagen. HD anförde i en allmän inledning att förluster i övrigt på grund av att näringsidkaren har underlåtit att ta på sig annat arbete eller på annat sätt har inrättat sig efter uppdraget ska beräknas med utgångspunkt i den uteblivna vinsten på det uppdrag som näringsidkaren har underlåtit att ta på sig. Parentetiskt tillades att ersättningen dock inte får överstiga förlusten till följd av avbeställningen. Den uteblivna vinsten utgörs av det beräknade priset för det mistade uppdraget med avdrag för de kostnader som näringsidkaren har besparat sig genom att detta uppdrag inte kom till utförande. Det ankommer i princip på näringsidkaren att styrka den förlust han har lidit, men beviskraven är inte alltför höga. För att ersättning ska utgå för utebliven vinst bör det inte, fortsatte HD, krävas att näringsidkaren faktiskt har avböjt erbjudanden om andra uppdrag; det bör
räcka att näringsidkaren gör sannolikt att han har gått miste om en inkomstkälla genom att inrätta sig efter uppdraget. I det konkreta fallet ansåg HD att det av det förhållandet att kursen var fulltecknad fick anses följa att näringsidkaren skulle ha kunnat ta emot en annan elev, om den avbeställande inte hade anmält sig. Näringsidkaren fick därför anses ha inrättat sig efter beställningen och var följaktligen berättigad till ersättning för förlust i övrigt. Förlusten utgjordes av den avgift som en alternativ kursdeltagare skulle ha betalat minus de kostnader som näringsidkaren kunnat spara genom att platsen stod tom under en del av kursen. Ytterligare en förutsättning för rätten till ersättning för utebliven vinst angavs vara att näringsidkaren inte kunnat rekrytera annan deltagare sedan avbeställningen skett (efter några månader). Denna förutsättning ansågs