dukt har orsakat på sig själv« (2 §). Jag har uppfattat det som ett uttryck för en numera självklar princip i nordisk obligationsrätt. 11331133. Se för finsk del Wilhelmsson – Rudanko 2004 s. 88 med vidare hänvisningar, samt redan t.ex. Hans Saxén, Skadeståndsrätt (Åbo: Åbo Akademi 1975) s. 47. Se även nedan vid fotnot 50 nämnda förarbeten. För dansk del uttalar t.ex. Nørager-Nielsen – Theilgaard – Bjerg Hansen – Hørmann Pallesen 2008 s. 812: »Købelovens mangelsregler og kun disse finder således utvivlsomt anvendelse på skader på selve salgsgenstanden.« Se även för svensk del t.ex. diskussionen av Severin Blomstrand – Per-Anders Broqvist – Rose-Marie Lundström, Produktansvarslagen. En kommentar m.m., tredje upplagan (Stockholm: Norstedts 2012) s. 164 ff., särskilt s. 166. För norsk del kan hänvisas till t.ex. Viggo Hagstrøm, Obligasjonsrett, 2. utgave (Oslo: Universitetsforlaget 2011) s. 565 f. I äldre rätt har dock »produktskada« ibland tolkats extensivare så att begreppet också omfattar den sålda varan. Se särskilt Børge Dahl, Produktansvar (København: Juristforbundets Forlag 1973) s. 26 ff., 458 ff. I exempelvis Danmark bekräftas principen av bland annat U 2010.1360 H om köp av en kraftvärmeanläggning, 11341134. Se närmare om fallet t.ex. Mads Bryde Andersen – Joseph Lookofsky 2010 s. 470 f. samt senast av U 2018.98 H om skeppsbyggnad och skada på fartygsmotorer. 11351135. Ett rederi väckte talan mot en leverantör av motorer till flera fartyg byggda av ett varv. Enligt rederiet hade skador uppkommit i motorerna. Mellan rederiet och motorleverantören fanns inget avtal, men rederiet förde sin talan på utomkontraktuell grund enligt de principer om direktkrav och produktansvar som utbildats i rättspraxis. Fråga ansågs inte vara om en produktskada utan om ett köprättsligt fel. Fartygen med motorer ansågs vara sålda som en enhet till rederiet av varvet. Rederiets direktkrav mot leverantören förkastades. – Se även till detta och om olika avtalslösningar om friskrivningar för varvet i kombination med rätt till direktkrav mot leverantörer Björn Sandvik, »Skeppsbyggnadsavtalets rättsliga karaktär och särdrag«, JFT 2016 s. 417 ff., bl.a. s. 432. Men i det finska motorbåtsfallet HD 2009:92 sammansmälts köprättsligt felansvar med produktansvar.
3.2. Närmare om motorbåtsfallet HD 2009:92
I HD 2009:92 hade A hösten 1986 beställt en motorbåt för fritidsbruk av en båttillverkare. Båten avlämnades till A i maj 1987. Båten var försedd med s.k. blå skylt som bekräftade att båten motsvarade kraven för typgodkännande enligt Nordisk båtstandard. 11361136. Se Nordisk båtstandard. Fritidsbåtar under 15 meter, 1990, punkt 9. Den 31 mars 2000 sålde A båten till B. Den 10 augusti 2000 sjönk båten. Haveriet berodde enligt B på att båten inte var så säker som båttrafikförordning 152/1969 förutsatte och på att båten inte motsvarade kraven i Nordisk båtstandard. Vidare