företrädesvis formulera regeln enligt mönstret att rätten att häva förutsätter ett väsentligt avtalsbrott.
3. Implementeringen av EU:s konsumentköpsdirektiv
3.1. Hävningsregeln i direktivet ger uttryck för väsentlighetsregeln
Iakttagelsen att den positiva och negativa skrivelsen av väsentlighetsregeln tidigare uppfattades beskriva samma regel är bra att hålla i minnet när vi tar en närmare titt på hur EU:s konsumentköpsdirektiv implementerades i de nordiska länderna år 2002. De olika språkversionerna av artikel 3.6 i direktivet innehåller nämligen samma språkligt sett negativa formulering som de gamla nordiska köplagarna.
Den danska versionen av artikel 3.6 i direktivet lyder »Forbrugeren har ikke ret til at hæve købet, hvis den manglende overensstemmelse er uvæsentlig.« Den andra officiella versionen av direktivet på ett skandinaviskt språk är den svenska versionen, där bestämmelsen lyder: »Konsumenten har inte rätt att häva avtalet om bristen på avtalsenlighet är ringa.« Man kunde föreställa sig att den norska versionen, som Norge med stöd av EES-avtalet är skyldigt att tillhandahålla, av språkliga skäl skulle ligga mycket nära den danska versionen, men vi kan av detta enda exempel märka att formuleringarna påminner om den svenska versionen, även om regelns sista ord (»ringa«) på norska har formen »uvesentlig«. Den norska versionen lyder alltså: »Forbrukeren har ikke rett til å heve avtalen dersom den manglende avtalemessigheten er uvesentlig.« Den isländska versionen av bestämmelsen i direktivet talar om en liten oöverensstämmelse (lítils háttar ósamræmi). Den finska versionen av artikel 3.6 i direktivet, dvs. »Kuluttajalla ei ole oikeutta purkaa kauppaa, jos virhe on vähäinen«, skulle i ordagrann översättning till svenska lyda: »Konsumenten har inte rätt att häva köpet om felet är ringa.«
I den danska och norska textversionen anges att hävningsrätten inte föreligger när bristen på avtalsenlighet är oväsentlig, medan i den svenska versionen föreskrivs att bristen ska vara ringa. Mitt intryck är att denna olyckliga språkliga skillnad i direktivets olika versioner var en bidragande orsak till hur de nationella lagberedarna förhöll sig till direktivets anvisning om var hävningströskeln ska ligga. I det följande behandlar jag först dansk och svensk rätt, eftersom direktivets hävningsregel där har genomförts som en traditionell väsentlighetsregel.
Implementeringen av konsumentköpsdirektivet ledde i Danmark till att man i april 2002 ändrade några av paragraferna i den gamla danska lov om køb, som redan tidigare gällde konsumentköp. Lagrummet om konsumentens rätt till påföljder, dvs. § 78, modifierades så att hänvisning-