Fastän det finns särskilda regler om rättegångskostnader vid konsumenttvister i allmänna domstolar i Sverige, brukar de flesta tvister mellan näringsidkare och konsumenter hamna i Allmänna reklamationsnämnden (ARN). Här betalar konsumenten bara en mindre administrativ avgift. Nämndens avgöranden är inte tvingande (exigibla) mot näringsidkaren utan formuleras som en rekommendation. Det finns dock en svart lista, som publiceras och omfattar företag som inte följer nämndens rekommendationer. Vissa branschförbund har villkor som förpliktar medlemmarna att följa rekommendationerna.

ARN:s avgöranden fattas normalt i en sammansättning med en aktiv eller pensionerad domare samt två företrädare för konsumenter och två företrädare för näringsidkare (intresserepresentanter). I vissa principiellt viktiga mål kan s.k. förstärkt sammansättning förekomma där tre yrkesdomare, bl.a. nämndens ordförande (generaldirektören), deltar.

ARN har avdelningar för olika sorters tvister, t.ex. resor, bostäder, bilar, båtar, skor, textilier, bank, försäkring, samt en allmän avdelning. I den allmänna avdelningen, där jag brukar gästspela några gånger per år, har intresserepresentanterna ingen speciell sakkunskap rörande föremålet för avtalet utan är hämtade från t.ex. Konsumentverket och branschorganisationen Svensk Handel. Tvisterna där gäller ofta köp av lös egendom eller olika slags tjänster, såsom reparationer av saker, skönhetsbehandling, gymabonnemang och kurser.

Ett par av de vanligaste juridiska frågorna på allmänna avdelningen gäller konsumenters ångerrätt enlig lagen om distansavtal och avtal utan-