kan än vidare utgöra beståndsdelar i handelsbruk och sedvanor, exempelvis vid bestämning av vad som kan anses vara lex mercatoria.

Det står också klart att lagar av internationell karaktär lämpar sig särskilt väl för användning av rättspraxis från andra länder. ²⁹⁸298. Se t.ex. Torstein Eckhoff og Jan E. Helgesen, Rettskildelære, 5. utg. 2001, s. 285 och Tvarnø & Nielsen, s. 259. Detta gäller inte minst inom den internationella privaträtten och för lagar baserade på EU-regler.

När man diskuterar utländsk rätt finns det ofta skäl att skilja på å ena sidan fall där parterna åberopar utländsk rätt vid tolkning av nationella regler som är desamma som regler i andra länder, t.ex. internationella konventioner, uniforma lagar, modellagar, EU-rättsakter och å andra sidan fall där utländska källor åberopas där det inte finns direkta motsvarigheter i nationell rätt. ²⁹⁹299. Se t.ex. Jens Evald, Juridisk teori, metode og videnskab, 2016, s. 181.

Utländsk rätt kan ibland utnyttjas som auktoritetsskäl, alltså som leverantör av skäl som väger tyngre än det satserna i sig ger vid handen. Ibland följer detta redan av en slags presumtionsprincip, d.v.s. att bestämmelserna i det enskilda landet bör tolkas så att de stämmer överens med vad som följer av landets folkrättsliga förpliktelser. ³⁰⁰300. Se t.ex. Finn Arnesen & Are Stenvik, Internasjonalisering og juridisk metode, 2009, s. 59 ff. och 69 ff., Mads Henry Andenæs, Rettskildelære, 2 uppl. 2009, s. 58 och Erik Magnus Boe, Rettskildelære under debatt, 2 uppl. 2014 s. 382 ff.

Att rätten i utlandet kan användas som auktoritetsskäl gäller särskilt inom vissa områden.