När den svenska konsumentköplagen (1990:932) ändrades till följd av att konsumentköpsdirektivet införlivades med svensk rätt, analyserade den svenska lagberedaren förhållandet mellan direktivets hävningströskel och den traditionella väsentlighetsregeln. Man stannade för att kräva att felet ska vara av väsentligt betydelse för konsumenten för att hävning ska kunna ske. Väsentlighetskravet framgår således direkt av 29 § i konsumentköplagen.
I propositionen till ändringen av konsumentköplagen anges att »detta är i allt väsentligt överensstämmande regleringar, som i båda fallen innebär att det som huvudregel uppställs höga krav för att få göra den ingripande hävningspåföljden gällande. ... Att felet inte är ringa får alltså anses i praktiken liktydigt med att felet är av väsentlig betydelse, och någon ändring i konsumentköplagen är därmed inte påkallad på grund av direktivets bestämmelse. Andra språkversioner av direktivet talar också för detta.« 597597. Regeringens proposition 2001/02:134 Ändringar i konsumentköplagen s. 54-55.
Den svenska lagberedaren utgick alltså från den tanke som var allenarådande redan i de gamla nordiska köplagarna, dvs. att uttrycken »ringa« och »väsentlig« utgör en dikotomi och är således varandras motsatser. 598598. Denna dikotomi har förts vidare i Sverige i vissa nyttjanderättssituationer, t.ex. i fråga om bostadsrätt i 7:19 i Bostadsrättslagen (1991:614) och i fråga om jordbruksarrende i 9:17 i JB (1970:994). I bägge fallen utesluts ett förverkande eller en uppsägning till följd av avtalsbrott om avtalsbrottet är ringa. Se även Hellner, Hager och Persson 2016 s. 189. Det är värt att notera att man i motiven i lagförslaget betonar att hävningströskeln ligger högt även enligt direktivets reglering.
I litteraturen godtar Johnny Herre tolkningen att direktivet inte tvingar till en sänkning av hävningströskeln, särskilt när den svenska ordalydelsen tar fasta på att väsentligheten ska bedömas ur konsumentens synvinkel. 599599. Johnny Herre: Konsumentköplagen. En kommentar. Under medverkan av Jan Ramberg. 4. uppl. Stockholm: Norstedts juridik 2014 s. 315. Han bygger sin argumentation på att det visserligen föreligger en skillnad mellan å ena sidan den CISG-influerade allmänna köprättens normgrund, dvs. artikel 49 i CISG där kravet är att avtalsbrottet är väsentligt (i sin engelskspråkiga form »fundamental breach« 600600. Se även artikel 25 i CISG där det finns en definition av vad väsentligt avtalsbrott är. Björn Sandvik och Lena Sisula-Tulokas: Internationella köplagen. Helsingfors: Lakimiesliiton Kustannus 2013 s. 126 anser att en av de svåraste frågorna i CISG är bedömningen av vad ett väsentligt avtalsbrott är.), och å andra sidan ordalydelsen i artikel 3.6 i konsumentköpsdirektivet som följer for-