ska uppträda hederligt och förtroendeingivande, d.v.s. hela relationen bygger på tillit. 635635. »(T)he foundation of contract is the reasonable expectation which the person who promises raises in the person to whom he binds himself.« Citat från Atiyah, P.S. The Rise and Fall of Freedom of Contract (1979), s. 83. Atiyah tillskriver Adam Smith detta uttalande. Tillit har betydelse inte endast i s.k. »relational contracts«, d.v.s. avtal där samarbetsviljan är framträdande, utan har betydelse även i »adversarial contracts«, d.v.s. avtal där parterna mera har rollen av motstående aktörer; där handlar tilliten om att man räknar med att motparten – vid tillvaratagande av sitt intresse – uppträder juste och att båda parter kan lita på »var man har varandra«.
Som en central förutsättning gäller därför att parterna kan lita på varandra. 636636. »Tro och heder, ’good faith and fair dealing’, blir då den standard som är central i tillitsmodellen«. Citat från Karhu, Juha, Den nordiska avtalsrättens byggstenar, i Bryde Andersen, Mads m.fl., (red.), Aftaleloven 100 år. Baggrund, status, udfordringer, fremtid (2015), s. 91. Om en parts löfte bygger på medvetet oriktiga, falska eller svikliga uppgifter, eller om en part förtiger uppgifter som han bort upplysa motparten om, kan detta medföra att avtalet överhuvudtaget inte anses komma till stånd eller att det blir ogiltigt. 637637. Exempel på avtalsrättsliga regler om tillit som leder till ogiltighet är 30 och 33 §§ lag (1915:218) om avtal och andra rättshandlingar på förmögenhetsrättens område (AvtL) samt förutsättningsläran. Se för en tidig genomgång av olika tillitsfrågor med anknytning till förutsättningsläran, Karlgren, Hjalmar, Om verkan av förutsättningsfel vid avtals ingående i fall av dolus eller culpa in contrahendo å motpartens sida, s, 73 ff i Avtalsrättsliga spörsmål (1940).
Huvudregeln är således att avtalet ger uttryck för parternas vilja. Om en part av misstag formulerar ett anbud felaktigt (anbudet får »annat innehåll än åsyftat varit«, ett s.k. viljefel) kan ett avtal ändå komma till stånd – som ett undantag – fast det inte ger uttryck för partens vilja. Om motparten tror att anbudet överensstämmer med anbudsgivarens vilja och antar anbudet i god tro, uppstår ett avtal i enlighet med den (felaktiga) formuleringen (32 § 1 st AvtL). »God tro« står här för tillit, d.v.s. personen har rätt att lita på det han uppfattar att motparten menar (inte »insåg eller bort inse misstaget«). 638638. »Avtalsbindning genom tillit är en samhällsangelägenhet – genom att förtroende, aktsamhet och goda partsrelationer främjas.« Citat från Sandström, Torsten, Mönster i förmögenhetsrätten (2018), s. 38. Denna regel ger uttryck för tillitsteorin (som också kallas »förväntningsteorin«). 639639. Se Bryde-Andersen, Mads, Grundlæggende aftaleret (2013), s. 44. Ursprungligen, vid AvtL:s införande, synes »tillitsteorin« och »förklaringsteorin« har betecknat samma sak, se Svensson, Ola, Viljeförklaringen och dess innehåll (1996), s. 38 f. Tillitsteorin gavs erkännande