kan ha på utbildningens kvalitet« och eftersom högskolelagens krav på utbildningskvaliteten (det som kan ses som ett »intyg« för att skapa tillit, mitt tillägg) är kopplat till möjligheten att högskolans examensrättighet kan dras in vid bristande kvalitet, får studenten »anses ha fog för förväntningen att utbildningen ska svara mot de kvalitetskrav som gäller för en avsedd examen«. Studenten, som i detta fall krävt att fä tillbaka hela studieavgiften, cirka 170.000 kr., fick på grund av utbildningens bristande kvalitet, nedsättning av priset med två tredjedelar.

Rådgivning grundar sig ofta på ett uppdragsavtal, d.v.s. någon ingår avtal med en annan aktör för att få råd i en viss angelägenhet, typiskt av en advokat, av en revisor eller en försäkringsmäklare. Här kan man skilja på om uppdraget ges till en viss person (personligt uppdrag) eller om det ges till ett företag (företagsuppdrag), t.ex. en bank, oberoende av vem inom den juridiska personens organisation som kommer att stå för rådgivningen. Denna distinktion kanske efterhand får allt mindre betydelse eftersom det är klart »att enskilda med förtroende i allt större utsträckning vänder sig till ett företag snarare än enskilda individer för att få råd«. ⁶⁶⁹669. Citat från Stefan Lindskogs tillägg i NJA 2010 s. 122. Se också Adestam, Johan, En granskning av distinktionen mellan personliga uppdrag och företagsuppdrag, i Nyström m.fl. (red), Modern affärsrätt (2017).

En grupp rådgivare och »intygare« som varit särskilt i fokus i flera rättsfall om tillit på senare tid är revisorer. Revisorsrollen är som sådan inriktad på att skapa tillit. Revisorns granskning av och intygande rörande företagets räkenskaper och ekonomi skapar tillit; en utomstående behöver inte själv sätta sig in i eller kontrollera företagets ekonomi utan ska kunna förlita sig på revisorns granskning.

Här finns anledning att börja med en kort redogörelse för ett tidigt, numera väl känt fall.

I fallet NJA 1992 s. 243 hade A, som var ensam ägare till samtliga aktier i ett aktiebolag inför en överlåtelse av aktierna haft flera kontakter med auktoriserade revisorn B, som sedan cirka 20 år bl a varit bolagets revisor. I sin deklaration för 1977 års taxering redovisade A en skattepliktig realisationsvinst av aktieförsäljningen. Med frångående av deklarationen blev hon eftertaxerad varvid den tillkommande skatten bestämdes till 472 869 kr. A väckte talan mot B och yrkade förpliktande för honom att utge skadestånd till henne med 498 886 kr. Hon gjorde gällande att B varit uppdragstagare i förhållande till henne vid försäljningen och att han gjort sig