svarsbegränsning vid utföranden av s.k. överlåtelsebesiktning i konsumentförhållanden och frågan om ansvarsbegränsningen borde jämkas. Sedan köparna hade framställt skadeståndsanspråk med anledning av ett antal fel om sammanlagt 1,9 MSEK åberopade besiktningsföretaget sina allmänna villkor där det fanns en bestämmelse om ansvarsbegränsning med ett »takbelopp« om 636 000 kr. HD hade för sin bedömning att utgå från att besiktningsmannen hade varit vårdslös ⁸⁵⁸858. Det är viktigt att notera att hovrättens bedömning innefattade att oaktsamhet förelåg men att det däremot inte förelåg grov vårdslöshet. Här skiljer sig således prövningen i prejudikatet från prövningen i Profilgruppsdomen där ju skiljemännen ansåg det sakna relevans att fastställa eventuell grov oaktsamhet. genom att i besiktningsutlåtandet underlåta att ta upp de fel i fastigheten som hovrätten funnit klarlagda samt att det därigenom hade uppkommit en skada på drygt 1,8 MSEK.

Högsta domstolen noterar att besiktning är en immateriell tjänst som faller utanför konsumenttjänstlagens tvingade tillämpningsområde och att »allmänna kontraktsrättsliga principer« istället blir tillämpliga. Grunden för ansvaret är därför ett »vanligt vårdslöshetsansvar« vilket medför att det inte finns något principiellt hinder mot en besiktningsman »som är näringsidkare« att gentemot konsument »avtalsvis begränsa sitt ansvar.« ⁸⁵⁹859. Här kan nämnas att Bernitz som var utredningsman beträffande förslaget till konsumenttjänstlag i sin framställning Standardavtalsrätt, förefaller se saken annorlunda. Bernitz omnämner där t.ex. den analogiska tillämpning av 42 § konsumenttjänstlagen om avbeställningsrätt som HD tillämpade i NJA 2002 s. 644 samt även NJA 2011 s. 600.Bernitz framhåller (a.a. s. 120) att de tvingande reglerna får anses ha »stor betydelse för bedömningen av vad som utgör oskäliga avtalsvillkor enligt 36 § AvtL och vad HD sade om den saken i NJA 2008 s. 24 nämligen att »[d]e skyddsaspekter som den tvingande karaktären hos lagens bestämmelse skall tillgodose kan vid tvist om ett avtal utanför lagens tillämpningsområde beaktas med stöd av 36 avtalslagen.« Domen synes inte ha inverkat på bedömningen i 2017 års avgörande. Trots åtskilliga uttalanden i lagmotiv ⁸⁶⁰860. Att HD noterar att man i propositionen till 1973 års konsumentköplag hade motsatt sig en explicit regel om att rätt till full ersättning alltid skulle föreligga vid grov oaktsamhet inte därför att det var för långtgående utan tvärtom inte gav konsumenten något ytterligare skydd därför »det redan fick anses gälla att en friskrivning från skadeståndsansvar inte kan åberopas när uppsåt eller grov vårdslöshet ligger den skadevållande till last« är anmärkningsvärt eftersom man mot dessa uttalanden ställer andra doktrinuttalanden men inget mer auktoritativt uttalande i lag eller lagmotiv. Se domen p.20 med hänvisning till Prop. 1973:138 s. 138. och doktrin om att friskrivningar avseende grov oaktsamhet inte anses kunna göras gällande mot konsument, så lägger domstolen tonvikt vid att bedömningen av sådana bestämmel-