Att avsaknad av uppsåt 865865. På samma sätt som principalansvar för anställdas uppsåt faktiskt kan medföra att en ansvarsbegränsning kan bli bestående, så måste det fortsättningsvis vara uteslutet att eget uppsåt – till vilket jag också vill räkna motsvarande beteende hos organföreträdarna för t.ex. ett aktiebolag – skulle vara möjligt att friskriva sig helt eller ens delvis från. Se t.ex. rättsfallet NJA 2014 s. 760 men även NJA 2000 s. 462. eller grov oaktsamhet kan medföra jämkning anges som en följd av den nya formeln men istället för att närmare utveckla hur denna nya formel konkret skall tillämpas, gör domstolen en ingående analys av de generella jämkningsrekvisiten i 36 § AvtL samt därtill anknuten övrig lagstiftning, varefter domstolen övergår till allmänna synpunkter på karaktären av överlåtelsebesiktningar för att slutligen komma fram till frågan om hur skälighetsbedömningar av ansvarsbegränsningar skall ske vid överlåtelsebesiktningar.
Mot köparens skyddsbehov ställer HD »besiktningsmannens befogade intressen«. Här framhålls något överraskande att denne som ju »kanske genomför hundratals besiktningar under ett år, kan ha ett beaktansvärt behov av att inte bli indragen i många tvister om smärre belopp« 866866. Det är enligt mitt förmenande svårt att se det anförda som ett argument mot jämkning. Skall frekvensen av utförda uppdrag utgöra ett argument för att tillåta professionsutövare att vara slarvigare än de som utför uppdrag mera sällan? Ur kundens synvinkel borde väl snarare frekvensen av uppdrag ses som ett uttryck för förevaro av expertis som borde leda till en rätt att visa mer tillit än eljest. Argumentet är lika tveksamt som att se frågan om hur många basbelopp som skall utgöra skälig ansvarsbegränsning där ju enligt mitt förmenande det argumentet bör underställas förevaron av ansvarsförsäkring och relevant försäkring. varför en konsument typiskt sett tydligen skulle kunna »acceptera en ansvarsbegränsning som innebär att det inte finns någon rätt till ersättning när skadan understiger en viss rimlig nivå.« Varför HD här tar som utgångspunkt vad som inom skadeståndsrätten brukar betecknas som bagatellskador för den fortsatta analysen är inte heller lätt att följa, men i och för sig brukar ju anföras att just sådana skador inte borde medföra ersättningsrätt men detta mer därför att transaktionskostnaderna då inte står i rimlig proportion till det önskade utfallet. Jag tror däremot att denna ståndpunkt inte bör leda till större ifrågasättande, men för en konsument som just köpt en villafastighet och kraftigt skuldsatt sig kanske inte gränsen för vad som uppfattas som en bagatell är lika lätt att fastställa. Att ta ett extra topplån för att ordna en skada mellan 25 000 och 50 000 kr kan nog för relativt många konsumenter i just den situationen uppfattas som mer än en bagatell. Även dessa synpunkter lyfter HD också fram i