tsamheter begångna vid utförande av uppdraget. Det handlar ju inte om att besiktningsmännen bär något strikt ansvar för dolda fel i fastigheten utan om besiktningsmän som av oaktsamhet förorsakar sina kunder skador genom att på ett oaktsamt sätt avvika från den standard som en besiktningsman har att iakttaga vid uppdragets utförande. I skiljedomen diskuteras – som påpekats ovan – på i vart fall två ställen »uppdragsgivarens möjlighet att skydda sig genom ansvarsförsäkring«. Det är möjligt att skiljenämnden här skrivit fel och menat (domen s. 39) uppdragstagaren (vilket ju är konsulten) när man angivit uppdragsgivaren (vilket ju är kunden). 869869. Frågan berördes ovan vid not 19.
Även den preciseringsmöjlighet av uppdraget som en besiktningsman kan göra ser HD som skäl för att inte jämka »i fall när uppdragsgivarens skada är hänförliga till en risk som besiktningsmannen särskilt har upplyst uppdragsgivaren om«. Påpekandet förefaller mig självklart men förvånar mig. Har besiktningsmannen emellertid upplyst köparen om en risk hur kan den förre då överhuvud varit vårdslös i den delen?
HD konstaterade att hovrätten funnit att besiktningsmannen
»förbisåg många och allvarliga fel, varav flera var förhållandevis lätta att upptäcka för en besiktningsman. Även om oaktsamheten inte i sig är tillräckligt allvarlig för att ansvarsbegränsningen ska åsidosättas eller jämkas, rör det sig inte om något enstaka misstag i närheten av den nedre gränsen av vad som är att betrakta som ett vårdslöst agerande. Med utgångspunkt i vad hovrätten har funnit uppgick kostnaden för åtgärdande av felen till ungefär 1,8 miljoner kr. En tillämpning av begränsningsvillkoret innebär alltså en risköverföring från IBAB till köparna svarande mot närmare 1,2 miljoner kr. Även i betraktande av att köpeskillingen uppgick till 9 miljoner kr innebär ett upprätthållande av denna riskfördelning en beaktansvärd fördyring av köparnas boendekostnad. Ett rättvisande besiktningsutlåtande skulle ha gett köparna en möjlighet att föra en informerad förhandling med säljaren om de fel och risker som borde ha påpekats i utlåtandet. Det har i målet inte framkommit att köparna på något annat sätt än genom en besiktning kunde ha skyddat sig mot risken för en sådan fördyring.«
Kommen så långt förefaller domstolen närmast hågad till att jämka bort ansvarsbegränsningen, men kommer sedan med en överraskande tilläggsargumentation som leder till motsatt slutsats. Besiktningen hade nämligen utförts på säljarens beställning och en sådan besiktning tar inte sikte på den typiska köparrisken, utan »på säljarens situation« samtidigt som domstolen konstaterar att köparen har rätt till ersättning enligt avta-