viktig fråga blir när domstolarna helt bör undanröja en ansvarsfriskrivning vid professionsansvar. 878 Enligt mitt förmenande bör det föreligga en presumtion för att vid grov vårdslöshet undanröja friskrivningarna när den skadelidande saknar egna försäkringsmöjligheter. Vid konsumentrelationer bör analogiseras från konsumenttjänstlagens principer om inte det föreligger faktiska försäkringsmöjligheter som t.ex. brandförsäkringar om ansvarsfriskrivningen framstår som betungande för konsumenten.

Frågan om undanröjande av ansvarsbegränsningar vid professionsansvar har emellertid knappast fått en klargörande bedömning genom NJA 2017 s. 133. Domen bygger visserligen på det betydligt mer långtgående skiljeavgörandet men synes utandas betydligt större försiktighet. Till att börja med utesluter inte prejudikatet att grov oaktsamhet kan vara den avgörande faktorn vid jämkning och det framstår enligt mitt förmenande vara tämligen säkert att vid uppsåt – även om uppsåtet är en fråga om principalansvar och inte personligt uppsåt – en sådan ansvarsbegränsningsklausul inte bara skall jämkas utan även att den skall undanröjas om inte konkreta försäkringslösningar pekar i motsatt riktning. Vidare utgör grunden för HD:s bedömning av vårdslöshet vad hovrätten kommit fram till och då hovrätten inte fann det föreligga grov vårdslöshet blir frågan hur allvarligt HD såg på de faktiska bedömningar som hovrätten lade till grund för culpaanalysen. 879 HD noterade att hovrätten funnit att besiktningsmannen visserligen hade förbisett »många och allvarliga fel, varav flera var förhållandevis lätta att upptäcka för en besiktningsman«.