I HD 1980 II 70 hade sålunda en fastighetsförmedlare gett felaktiga arealuppgifter om en fastighet. Köparens skadeståndstalan direkt mot fastighetsförmedlaren bifölls. 11091109. Se även t.ex. HD 1993:38 om fel vid fastighetsförmedling. I detta fall kunde dock direkttalan mot förmedlaren grundas på lösningen i den tidigare lagen om konsumentskydd vid fastighetsförmedling (686/1988) 13 §. I HD 1992:165 hade en bankjurist uppgjort ett gåvobrev felaktigt så att giftorätt för gåvotagarens make inte uteslöts. Gåvotagaren måste därför betala utjämning till sin make även för gåvans värde. Fullgörandet av uppdraget innebar en skyldighet för banken att beakta också gåvotagarens intressen. För fullgörandet av denna skyldighet ansågs banken uttryckligen svara gentemot gåvotagaren enligt »principerna om avtalsförhållanden«. Då banken inte visat att juristen vid fullgörandet av uppdraget handlat aktsamt ålades banken att ersätta gåvotagarens skada. Principen följdes i HD 1999:19 om ett direktkrav mot en redovisningsbyrå som skött grundandet av ett kommanditbolag felaktigt så att också uppdragsgivarens bolagspartner blev ansvarig för bolagets skulder som ansvarig bolagsman. För denna skada svarade byrån enligt principerna om avtalsförhållanden.
I övrigt har emellertid högsta domstolen hållit fast vid avtalets subjektiva begränsningar så att avtalsbaserade krav inte ansetts möjliga mot någon annan än den egna avtalsparten. Från senare rättspraxis märks särskilt tre rättsfall, nämligen HD 2008:31, HD 2009:92 och HD 2013:33. 11101110. Se även t.ex. köplagsfallet HD 2012:101, domskälen punkt 13, där dock principen upprätthålls mera obiter dictum utan att egentligen vara avgörande för utgången i målet. Fallet gäller köparens regresstalan mot säljaren för rättegångskostnader köparen blivit tvungen att betala vid rättegång om fel i den vidaresålda varan. Gemensamt för samtliga dessa fall är att de i motsats till den tidigare praxis som behandlats ovan gäller möjligheterna till direktkrav i avtalskedjor.
I HD 2008:31 hade en entreprenör byggt en byggnad på basis av ett avtal om löpande räkning med ett bostadsaktiebolag. En stiftande delägare i bolaget sålde till A aktier som berättigade till besittningen av en bostad. Efter att A sålt aktierna vidare till B upptäcktes konstruktionsfel som orsakat fuktskador i bostaden. B hävde köpet varför A måste återbetala kö-