I motorbåtsfallet HD 2009:92 biföll emellertid högsta domstolen det utomkontraktuella direktkrav som fördes mot båttillverkaren enligt SkL. Fallet bygger på produktansvarshänsyn. Med produktskador avses som känt att skadebringande egenskaper i varan (en defekt produkt) orsakar personskada eller skada på annan egendom än den sålda varan. Utmärkande för det utomkontraktuella produktansvaret är att skadeståndstalan kan riktas mot någon annan i avtalskedjan än säljaren, bland annat direkt mot den som tillverkat den skadeorsakande varan. Det gäller även om skadan drabbar köparen. ¹¹²⁴1124. Se för finsk del redan HD 1955 II 31 och därefter t.ex. HD 1984 II 225. Båda fallen gäller personskador. Principen bekräftas i HD 2009:92 även om fallet, som ska framgå nedan, kan tyckas gå nog så långt. Detta befästs i exempelvis den finska produktansvarslagen (694/1990, PAL) och det bakomliggande produktansvarsdirektivet (85/374/EEG). Ansvaret enligt PAL är strikt och omfattar enligt 1 § alla personskador, samt alla skador på »konsumentegendom« som överstiger tröskelvärdet i 8.2 §. På andra sakskador tillämpas SkL med dess culpaansvar såvida det inte finns speciallagstiftning. ¹¹²⁵1125. I finsk rättspraxis har inte accepterats någon allmän princip om strikt ansvar utan direkt stöd av stadgande i lag vid produktskador. Här kan särskilt nämnas det uppmärksammade HD 1981 I 1 om en personskada. Speciallagstiftning om strikt ansvar för produktskador finns bland annat i foder- och gentekniklagstiftningen.

I nordisk rätt har sedan länge ansetts att personskador inte ska ersättas enligt köprättsliga regler. ¹¹²⁶1126. Vid tillkomsten av de nordiska köplagarna upplevdes detta tydligen som så självklart att någon uttrycklig regel inte behövdes. Se propositionen till KöpL, dvs RP 93/1986 s. 120 och för övrig nordisk del NU 1984:5 s. 187. I den finska KSL 5:21.3 uppställs vid konsumentköp en uttrycklig regel med nämnda innebörd. Vid personskada orsakad av tjänster har emellertid i finsk rättspraxis kontraktuellt ansvar tillämpats även om skadeståndet bestämts med analog tillämpning av SkL (som framgått tillämpas SkL enligt 1:1 inte vid »på avtal baserat« skadeståndsansvar). Se HD 1998:80 (förmedling av sjukvårdstjänst utomlands) och HD 2003:70 (motionssal). Se även de uttryckliga lösningarna i KSL 8:20 och 9:20.3 som förklaras av att PAL inte tillämpas på tjänster. Men vid skada på annan egendom än den sålda varan kan köprättsligt ansvar överlappa produktansvaret. Den finska KöpL kan tillämpas på också vissa skador på annan egendom än den sålda varan. Enligt motiven kan KöpL i linje med tidigare praxis tillämpas om det finns ett nära och förutsebart funktionellt samband mellan den sålda varan och den skadade egendomen. ¹¹²⁷1127. Se RP 93/1986 s. 120 f. Viss rättspraxis har uppkommit om KöpL. I HD 2001:77 tillämpades KöpL då laminat sålt som förpackningsmaterial skadade de varor köparen förpackat i materialet. I HD 2017:74 tillämpades KöpL då sålt bränsle innehöll orenheter som skadade köparens motorer. Också i HD 1997:61 ansågs det vara fråga om en produktskada. Riktigare hade dock varit att inte behandla situationen som en produktskada utan som köprättsligt fel i den vidaresålda varan och ett regresskrav på grund av det. Se Björn Sandvik, »Köprättsligt ansvar och ansvar utom kontrakt – ett fall om gränsdragningssvårigheter, olikheter och beröringspunkter« i Blomstrand m.fl. (red.), Bertil Bengtsson 90 år (Stockholm: Jure Förlag 2016) s. 450 ff. Se även om tidigare finsk rätt och för jämförelser med divergerande lösningar i nordisk köprätt och CISG Sandvik 2004 s. 324 ff. och Björn Sandvik »Köprättsligt produktansvar – en svårfångad rättsfigur« i Skult (red.), Festskrift – Ämnesföreningen Stadga r.f. 1996-2016 (Helsinki: Edita 2016) s. 75 ff. Då lagstiftningen om