hänvisade B till produktsäkerhetslagen (914/1986). 11371137. Produktsäkerhetslagen är numera upphävd och ersatt av konsumentsäkerhetslagen (920/2011). B yrkade skadestånd av tillverkaren enligt SkL för sakskada i form av skada på båten och den utrustning som funnits ombord. Notera att båten satts i omlopp innan PAL trädde ikraft den 1 september 1991 och att PAL redan därför inte var tillämplig (14 §). Fråga var om B med stöd av SkL hade rätt till ersättning av tillverkaren för skador som berott på fel som hänförde sig till tillverkningen och konstruktionen av båten och i så fall, om denna rätt var preskriberad.
Tingsrätten fann att tillverkarens kontraktuella ansvar hade preskriberats 1997. Enligt tingsrätten kunde A inte överlåta bättre rätt till B än vad A själv hade och preskription av avtalsbaserat ansvar kunde inte kringgås genom att väcka talan enligt SkL. Tingsrätten förkastade därför B:s talan. Hovrätten fann bland annat att skadeståndsansvaret inte var preskriberat enligt den numera upphävda SkL 7:2 eftersom talan väckts inom tio år från att skadan inträffade, i detta fall från att båten sjönk.
Preskriptionsregeln i SkL 7:2 är numera upphävd genom L om preskription av skulder (728/2003, PreskL). Utomkontraktuellt skadeståndsansvar preskriberas tre år från att den skadelidande »fick kännedom om eller borde ha känt till skadan och vem som ansvarar för skadan« (7.1 § punkt 3). Preskriptionstiden måste dock avbrytas senast inom tio år »från den händelse som har orsakat skadan« (7.2 §). Avtalsbaserat skadeståndsansvar vid köp preskriberas tre år från att köparen »upptäckt felet eller bristen i köpobjektet« (7.1 § 1 punkten), dock senast tio år »från avtalsbrottet« (7.2 §). I förhållande till HD 2009:92 innebär detta kort sagt alltjämt att tillverkarens kontraktuella ansvar preskriberas senast tio år från att båten avlämnades till A. Tillverkarens utomkontraktuella ansvar enligt SkL kan emellertid även därefter bestå i en obestämd framtid så länge båten inte sjunkit. 11381138. Preskription av skadeståndsfordringar har behandlats utförligt av Olli Norros, Vahingonkorvausvelan vanhentuminen (Helsinki: Alma Talent 2015).
Notera även att talan enligt PAL ska väckas »inom tre år från den dag skadelidande fick kännedom om att skadan hade visat sig, säkerhetsbristen och den ersättningsskyldige« (9.1 §). Talan ska dock senast väckas »inom tio år från det att den som är ersättningsskyldig enligt 5 eller 6 § satte den skadegörande produkten i omlopp« (9.2 §). – Den yttersta fristen om tio år återspeglar mera kontraktuella principer än utomkontraktuella principer som knyter fristen till den händelse som orsakat skada (dvs skadefallet).
Som framgått gäller SkL inte »på avtal baserat« skadeståndsansvar och i det tidigare entreprenadfallet HD 2008:31 föranledde det att direktkravet