enligt SkL förkastade (ovan 3.1). I HD 2009:92 fick högsta domstolen anledning att återkomma till tolkningen. Efter omröstning (4-1) ansågs att B hade rätt att väcka skadeståndstalan direkt mot tillverkaren enligt SkL för skadan på båten och utrustningen ombord. Ansvaret var inte preskriberat. 11391139. Fallet har kommenterats utförligt av Olli Norros, »KKO 2009:92 – Valmistajan vastuu veneen vahingoittumisesta«, LM 2010 s. 432 ff. och Pauli Ståhlberg, »Vahingonkorvaus – Vahingonkorvauslain soveltamisala – Saamisen vanhentuminen (D: S2007/513, T: 2574, KKO 2009:92)«, DL 2010 s. 515 ff.
Majoriteten fann med hänvisning till entreprenadfallet HD 2008:31 att utomkontraktuella direktkrav i allmänhet inte är möjliga vid krav som baseras på avtalsbrott. Samtidigt kan i allmänhet endast avtalspart åberopa avtalsbaserat ansvar. Vid konsumentköp gäller rätten till direktkrav enligt KSL 5:31 (se ovan 2) endast varor som avlämnats efter att bestämmelsen trädde ikraft den 1 juli 1994. Innan det kunde enligt majoriteten avtalsbaserade krav riktas direkt mot tidigare säljled eller tillverkare endast om kravet grundades på en garanti. 11401140. Domskälen punkt 7-10. Se dock även ovan fotnot 7 om också andra avtalslösningar än garantier.
Majoriteten uttalade vidare att förhållandet mellan kontraktuellt och utomkontraktuellt ansvar är komplicerat och att schematiska gränsdragningar inte kan göras. En utomkontraktuell skadeståndstalan kan grundas på brott mot en förpliktelse som gäller oberoende av avtal. Då behöver tillämpningen av SkL inte uteslutas enbart för att skadan drabbar egendom som i en avtalskedja härstammar från en skadeorsakare som brutit mot förpliktelsen. B hade grundat sin talan mot båttillverkaren på dennas vårdslöshet vid tillverkningen av båten. Till denna del hade B åberopat tillverkarens försummelse att iaktta produktsäkerhetslagen, Nordisk båtstandard och båttrafikförordningen, samt att försummelsen hade medfört säkerhetsbrister i båten. Majoriteten fann att samtliga nämnda normer skyddar vilken som helst ägare eller användare av produkter. Tillverkarens skyldighet att iaktta säkerhetskraven enligt normerna beror inte på avtal, särskilt inte i det aktuella fallet som avsåg en konsumentkapitalvara. 11411141. Domskälen punkt 11-13.
PAL var visserligen inte tillämplig, och hade den varit tillämplig hade ansvaret hur som helst varit preskriberat enligt 9.2 § (ovan). Majoriteten noterade dock att PAL inte gäller skada som en produkt har orsakat på