såsom begreppet har etablerats inte bara i Finland utan även i nordisk, europeisk och internationell rätt. ¹¹⁵³1153. Med detta säger jag självfallet inte att HD 2009:92 behöver vara helt unikt i ett komparativt perspektiv; jag påpekar endast att fallet avviker från mainstream i jämförelser som är naturliga för finsk del.

Det är av flera skäl inte svårt att ställa sig kritiskt till HD 2009:92 och det kan anses att minoritetsuppfattningen hade mera för sig. Även i övrigt har ansetts att talan enligt SkL inte borde ha godtagits i förhållande till den skada som uppkom på själva båten. ¹¹⁵⁴1154. Se t.ex. Ari Saarnilehto, »Sopimusoikeudellisen korvausvastuun laajentuminen KKO:n käytännön valossa« i Paloranta (toim.), Keskuskauppakamarin liiketapalautakunta 80 vuotta (Helsinki: Alma Talent 2017) s. 241 ff., 249 f. Det kan för övrigt ifrågasättas om denna skada verkligen faller inom skyddsändamålet för exempelvis produktsäkerhetslagstiftningen som anfördes som skäl för att godta talan enligt SkL direkt mot båttillverkaren. ¹¹⁵⁵1155. Nu gällande konsumentsäkerhetslag syftar enligt 1 § till att »säkerställa att konsumtionsvaror och konsumenttjänster är säkra« och att därigenom »förebygga sådan fara för hälsa och egendom som förorsakas av konsumtionsvaror och konsumenttjänster«. Se även den tidigare produktsäkerhetslagen 3 §. Mera allmänt är det diskutabelt om ett kontraktuellt ansvar bör kunna modifieras genom att åberopa ansvar på utomkontraktuell grund. ¹¹⁵⁶1156. Se även till detta ovan vid fotnot 26. Bengtsson, JT 2017-18 s. 272 hänvisar särskilt till att parterna i ett avtalsförhållande har ett särskilt intresse av att kunna överblicka räckvidden i det ansvar avtalsförhållandet medför; det väger enligt svensk rättspraxis tyngre än ett oaktsamt handlande från ena partens sida. Fallet HD 2009:92 har betecknats som paradoxalt. Samtidigt som högsta domstolen höll hårt fast vid principen om avtalets subjektiva begränsningar godtog domstolen ett utomkontraktuellt direktkrav som i princip helt åsidosätter alla avtalshänsyn. ¹¹⁵⁷1157. Se Norros, LM 2010 s. 442. Men fallet har också fått förståelse, varvid ansetts att det preciserar tillämpningsområdet för SkL på ett mera följdriktigt sätt än tidigare. ¹¹⁵⁸1158. Se Ståhlberg, DL 2010 s. 526 och 530 med jämförelser till särskilt entreprenadfallet HD 2008:31.

Högsta domstolen dömde dock som den dömde och den stora frågan är nu egentligen inte vad man anser om utgången i HD 2009:92. Den verkligt avgörande frågan är istället vilken betydelse fallet har som prejudikat. Enligt min syn är HD 2009:92 ett exempel på vad jag kallat svaga »kan-prejudikat«. ¹¹⁵⁹1159. Se Björn Sandvik, »Prejudikat som ska, bör, kan och inte kan beaktas« i Jan Kleineman (red.), Nordiska förmögenhetsrättsdagarna (Stockholm: Jure 2018) s. 221 ff. Fallet kan visserligen beaktas som prejudikat, men