har visats på ett adekvat sätt. Argumenteringen i rättsfallen fokuserar ofta på felet och vårdslösheten, medan kausaliteten behandlas flyktigt. 11681168. Påståendet är tillspetsat och gäller inte t.ex. personskador och vissa typer av sakskador, ofta i kombination med försäkringar. Här finns intressant och viktig praxis från de nordiska högsta domstolarna. Vissa ur mitt perspektiv »närliggande« fall nämns i fotnoterna nedan. Men vid olika typer av finansiella transaktioner kan kausalitets- och bevisavvägningarna bli avgörande för hela skadeståndsfrågan. 11691169. Det är givetvis ingenting unikt. T.ex. NJA 2015 s. 233 handlade om fel i en båt som köpts av en konsument. SvHD konstaterade bl.a. att orsakssambandet mellan en bristfällighet och en skada ofta kan vara svårt att bevisa. Omständigheterna i målet kan påverka beviskraven. Sådana kan vara en rättsregels ändamål, t.ex. att skydda en svagare part, vidare vad som allmänt sett framstår som det mest sannolika och ytterligare felets typ (punkt 18). I NJA 2017 s. 9, en varumärkestvist, konstaterade SvHD i punkt 49 att det i princip är »skadelidande som är bevisskyldig för såväl skadan som kausaliteten (se exempelvis NJA 1998 s. 633). Beviskravet kan beroende på omständigheterna variera från att skadan ska vara styrkt eller visad till att det är sannolikt eller antagligt att skadan är av viss storlek«. I punkt 52 konstateras vidare att det ibland kan finnas skäl att lindra beviskraven. För att få skadestånd räcker det inte att käranden visar att svaranden tillhandahållit ett felaktigt eller bristfälligt beslutsunderlag. Själva felaktigheten leder inte till skadestånd. Felaktigheten ska ha lett till den förlust som käranden vill få ersatt. Men vem ska visa att det föreligger/inte föreligger ett sannolikt orsakssamband mellan informationen och skadan? Vad döljer sig bakom ord som »sannolikt«? 11701170. Formuleringarna kan givetvis variera, såsom t.ex. »klart mer sannolik«, »övervägande sannolikt«, »i sig sannolikt«, »övervägande sannolikhet« och »mera antagligt«, se t.ex. tillägget till NJA s. 481. Se vidare t.ex. Torkel Gregow, Prosolviadomen, SvJT 2013 s. 1032 ff., som analyserar just kausalitets- och beviskravsbedömningarna. I artikeln diskuterar Gregow uttryck som »sannolik«, »trolig«, »förmodad«, »övervägande sannolik«, »klart mera sannolik« och vidare betydelsen av laborerande med överviktsprinciper, olika procentsatser osv. Och går det över huvud taget att i efterhand – med facit i handen – visa hur felet påverkat beslutsfattandet.
Såsom i juridiken i allmänhet är det A som också i mina fall har råkat illa ut. A har gjort en ekonomisk transaktion som sen visar sig vara en dålig affär. Enligt A beror hans stora förluster på att det beslutsunderlag han fått av B gett en felaktig bild. A kanske inte står i ett traditionellt avtalsförhållande till B, men B är en professionell aktör som A litar på. A kan vara en privatperson som t.ex. köpt finansiella instrument i förlitan på den information hen fått av marknadsföraren B. Men A kan också vara t.ex. en bank som utgående från en bristfällig årsredovisning och revi-