marknaden ses som högst osannolik. Men mot bakgrunden av Lehman brothers starka ställning menar jag att också andra bedömningar av det mest sannolika händelseförloppet hade varit möjliga. 11831183. Tingsrätten hade kommit till att det inte var trovärdigt att A inte skulle ha varit redo att acceptera emittentrisken. Inget orsakssamband mellan den påstått felaktiga informationen och investeringsbeslutet hade visats. Hovrätten kom till att det inte lagts fram utredning om att A skulle ha gjort investeringen. Se även Wuolijoki, DL 2016 s. 295.
Resonemangen i den danska højesteretsdomen bankTrelleborg 11841184. Dom given av højesteret den 18 januari 2013, sag 141/2012. har vissa likheter med det finska fallet. Som följd av en komplicerad omstrukturering av sparTrelleborg till bankTrelleborg, som senare kom att köpas av Sydbank, förlorade vissa investerare kännbara summor i samband med att de lät sina tillgodohavanden bytas till aktier. Senare tvångsinlöstes aktierna. BankTrelleborg hade utarbetat det börsprospekt som innehöll information om arrangemangen och som Højesteret i domen fann missvisande. Investerarna A yrkade ersättning för skillnaden mellan konverterings- och tvångsinlösningssummorna. Svarandesidan B framhöll bl.a. att de eventuella bristerna i prospektet inte framkallat någon förlust då de i fråga varande investerarna inte hade läst prospektet. Højesteret fann att börsprospektet också hade haft betydelse för den allmänna uppfattningen på marknaden och professionell rådgivning från annat håll. Domstolens bedömning var att felen haft väsentlig betydelse för att man skulle kunna bilda sig en uppfattning om bankens situation. 11851185. Enligt værdipapirhandelsloven § 23 ska ett börsprospekt innehålla upplysningar som gör det möjligt för en investerare att göra sig en välgrundad bedömning av bl.a. aktiva och passiva, finansiell ställning, resultat och framtidsutsikter. BankTrelleborg hade handlat ansvarspådragande vid utarbetande av prospektet utan att ge adekvata upplysningar. »Når en aktietegning i et selskab er sket på grundlag af et prospekt med mangler i form af uriktige og manglende oplysninger, der efter en samlet bedømmelse er af væsentlig betydning for bedømmelsen af selskabet, er der en formoding for, at aktietegningen ikke var sket, hvis prospektet havde indeholdt riktige og fulstændige oplysninger.« Domstolen slutsats var att förlusten orsakats av ansvarspådragande förhållanden och att »tabet må anses for en adækvat følge«. 11861186. Se vidare t.ex. det norska fallet Rt. 2000 s 679, om bankens rådgivningsansvar. Høyesterett konstaterade bl.a. att det var fråga om »den type hypotetiske begivenhetsforløp der banken må bære bevisbyrden for den osikkerhet som knytter seg til det alternative forløpet«. I UfR 2000 s. 2176 konstaterade domstolen bl.a. att det råder osäkerhet hur (A) skulle ha handlat om (B) utställt ett korrekt börsmeddelande men att tvivlet inte ska komma (B) till godo. I tunnelsällskapfallet, Rt. 2004 s 400, som handlade om olika finansieringsarrangemang för tunnelbygge, uttalade høyesterett att rådgivaren B bar ett strängt professionsansvar. I skadeståndsberäkningen blev det i princip fråga om hur tunnelsällskapet A skulle ha handlat om kraven på information och rådgivning hade blivit uppfyllda, punkt 49. Domstolen fann att egentlig värdering av ett sådant hypotetiskt händelseförlopp blir mycket osäker, och det följer av rättspraxis att skadevållaren har bevisbördan för den osäkerhet som knyter sig till det alternativa händelseförloppet. I det norska fallet om avtalslagen § 36 (22.03.2013, HR-2013-00624-S, sak 2011/1938) åberopade investeraren A AvtL§ 36. A hade köp strukturerade sparprodukter av en bank och finansierat investeringen med lån från samma bank. Utvecklingen av investeringen gick inte enligt förväntningarna. A yrkade hävning av avtalet med stöd av AvtL § 36 p.g.a. obalans i avtalsförhållandet och felaktig information från bankens sida. Høyesterett fann att AvtL § 36 var tillämplig. Banken hade inte förklarat riskerna med de komplicerade produkterna och konsekvenserna av lånefinansieringen på ett sätt som var anpassat till icke-professionella investerare. »Med en mer nøktern tone fra bankens side, og med korrekte opplysninger om avkastningspotensialet ved lånefinansiering, ble det antatt at A ville avstått fra investeringen.« Avtalet sattes åt sidan med stöd av AvtL § 36. En annan AvtL § 36 dom, 28.02.2012, HR-2012-00436-A, sak 2011/1053, gällde en privatpersons lånefinansierade köp av sammansatta investeringsprodukter. Domstolen konstaterade i punkt 82 bl.a. att AvtL § 36 drabbar orimliga avtal, inte oförnuftiga avtal.