nen. ... Det kan också uttryckas så att det ska röra sig om en typisk sett beslutsrelevant informationsbrist. Kausalitet kräver i regel att det kan sägas ha varit motiverat att allvarligt överväga ett annat handlande, om beslutsunderlaget haft det innehåll som det skulle ha haft oaktsamheten förutan.« ¹²⁰⁷1207. NJA 2014 s. 272 punkt 46. Här hänvisas bl.a. till DCFR artikel IV.C.-7:109, cit. ovan i fotnot 20. Domstolen konstaterade vidare att skadebedömningen ska »göras på grundval av ett hypotetiskt händelseförlopp som typiskt sett framstår som närliggande och rimligt. Om flera händelseförlopp är möjliga ska det mest sannolika väljas.« ¹²⁰⁸1208. NJA 2014 s. 272 punkt 67. SvHD fann att det inte fanns ett tillräckligt samband mellan den felaktiga årsredovisningen och den i fråga varande förlusten. Det är domstolens tydliga skrivsätt som gör fallet särskilt intressant.

I det danska 05.02.2014 avkunnade højesteretsavgörandet ¹²⁰⁹1209. Se bägge avgörandena av den 5 februari 2014, sag 87/2011 och 93/2011. riktade ett konkursbolag och Jyske Bank A krav mot ett aktiebolags revisorer B att för årsräkenskaperna inte hade gett en rättvis bild av bolagets finansiella situation och revisionen inte gjorts i enlighet med god revisionssed. ¹²¹⁰1210. T.ex. här är revisors ansvar i förhållande till bolaget kontraktuellt och till banken utomkontraktuellt. Banken A hade haft tillit till årsräkenskaperna och beviljat bolaget ett lån. Sedan gick bolaget i konkurs. Højesteret fann att revisorerna hade begått fel, visserligen var felen inte grova. Det hade inte visats att brottet mot god revisionssed skulle ha påverkat årsräkenskaperna på annat sätt än att årsresultatet »ville være nogle få mio. kr. mindre«. ¹²¹¹1211. Årsomsättningen var mer än 300 mio. kr. Emellertid hade banken A inte visat att den handlat annorlunda ifall årsräkenskaperna hade blivit korrekt reviderade. ¹²¹²1212. Det fanns inte heller grund att anta ett korrekt årsresultat skulle ha ändrat bolagsstyrelsens positiva bild av framtidsutsikterna och att enligt god revisionssed reviderade räkenskaper skulle lett till ett annat agerande. Följaktligen utdömdes inte skadestånd.

b. Det finns givetvis också flera fall där orsakssambandet mellan den vårdslösa revisionen och förlusten ansetts tillräckligt klart för att göra revisorn ansvarig. ¹²¹³1213. I t.ex. HD 1992:98 (senare HD 1997:103 om revisors ansvarsförsäkring i anledning av HD 1992:98) och HD 1999:118 konstateras kortfattat att revisorn genom sitt förfarande förorsakat skadan. I det sistnämnda fallet behandlades också frågan om tiden för väckande av talan. Revisors ansvar för felaktiga intyg behandlades t.ex. i HD 1991:25 intyg till handelsregistret, HD 2001:36 intyg om apportegendom. Se vidare t.ex. det norska fallet om intyg till långivande bank trots ännu icke färdigställd revision, Høyesterett 18.11.2016, HR-2016-2344-A, sak 2016/166 och vidare t.ex. Høyesterett 06.06.2003, HR-2002-275-B. Det finns många fall där revisor blivit ersättningsskyldigt för vårdslöst förfarande vid t.ex. rådgivning om skattepåföljder, såsom de finska fallen HD 1999:80 och HD 2001:128 (bokföringsbyrå), de svenska NJA 1992 s. 58, NJA 1992 s. 243. I NJA 1998 s. 625 påstod B att A skulle ha gjort transaktionen även om han fått riktiga uppgifter om skattens storlek. Domstolen fann med hänvisning till NJA 1991 s. 625 att om kärande visar att viss skada inträffat anses skadan svara mot uppgiften i den mån svarande inte gjort sannolikt att skadan i det aktuella fallet blivit mindre. Revisorn hade inte förmått visa någon relevant omständighet till stöd för att skadan blivit mindre än vad som yrkats. I t.ex. det danska fallet UfR online U.1997.697.H, sag II 299/1994, blev en revisor ersättningsskyldig mot en bank för underlåtelse vid utförande av en kontrolluppgift i förbindelse med finansieringsarrangemang. Højesteret kom till att revisorn hade gjort sig skyldig till en skadeframkallande underlåtelse. »Det må antages, at hvis banken« hade fått upplysningar om missbruk i finansieringsarrangemangen skulle banken ha stoppat krediten och inte beviljat ytterligare lån. I så fall hade förlust kunnat undvikas. »Efter karakteren av (revisorns) kontrolopgaver kan han ikke ud fra adækvansbetragtninger fritages for erstatningsansvar.« Se även formuleringarna i HD 2000:106 som gällde en bank A:s krav mot ett aktiebolag. Svarande, bolaget B, hade förlorat sitt aktiekapital men styrelsen underlät att vidta nödvändiga åtgärder för att inleda likvidationsförfarandet. Bankens fordringar blev delvis obetalda. HD fann att man allmänt kan anta att fortsättandet av verksamheten med flera år efter att bolaget borde ha trätt i likvidation försvagade bankens möjlighet att få betalning. Svarande B, som hade bättre möjligheter än banken att framlägga utredning, hade inte visat att banken inte skulle ha fått betalning om likvidationsförfarande inletts vid föreskriven tidpunkt. Se även formuleringarna i helt annorlunda men ändå närliggande fall såsom NJA 1991 s. 481 om båtmotorn som reparerades två gånger och beställaren som vägrade betala reparationen nr. 2 då han menade att nr. 2 berodde på fel som begåtts under reparation nr. 1. HD fann att beställaren hade bevisbördan för detta. Men beviskravet ansågs dock uppfyllt då den av beställaren uppgivna skadeorsaken framstod som klart mera sannolik än den som åberopades av reparatören. I ett tillägg till domen framkommer också formuleringar som t.ex. »övervägande sannolikt«, »i sig sannolikt«, »övervägande sannolikhet« och »mera antagligt« som alla ses som uttryck för samma tanke. Se vidare t.ex. NJA 1981 s. 622 om miljöskada och NJA 1982 s. 421 om produktskada. Ett exempel på ett slags presumerat kausalitetstänkan-