egenskaper, exempelvis att käranden varit en oerfaren/erfaren investerare, ¹²²⁵1225. T.ex. Lehman brothers, Fokus Bank, Sydbank. att hens betänketid varit knapp, ¹²²⁶1226. T.ex. Lehman brothers. att svarandebanken själv lånat ut investeringskapitalet ¹²²⁷1227. Se t.ex. i fotnot 26. eller att svarandebanken i varje fall känt sin kund ¹²²⁸1228. T.ex. Sydbank. osv. Ibland har domstolen tagit in tillitsliknande resonemang. ¹²²⁹1229. T.ex. i Jyske bank. Det finns också exempel där kärandens egen vårdslöshet har berörts. Underlåtelse att t.ex. sätta sig in i tillgänglig information har kunnat ses som ett indicium på informationens oväsentlighet. ¹²³⁰1230. I princip torde domstolen först ha funnit ett tillräckligt orsakssamband mellan det bristfälliga beslutsunderlaget och förlusten. Se diskussionen om medvållande t.ex. i NJA 1996 s. 224, NJA 1998 s. 743 och även i bankTrelleborg och Lehman brothers och i fotnot 15 och 38. I regel har svarandens vårdslöshetgrad inte diskuterats. Varken straffbar handling eller grov vårdslöshet har automatiskt medfört ansvar. ¹²³¹1231. I t.ex. det gamla fallet HD 1988:95 hade B dömts till straff för konkursbrott då B helt och hållet hade försummat bolagets bokföring. Enligt HD fanns det inte orsakssamband mellan avsaknaden av medel och den underlåtna bokföringen.

b. Vidare visar genomgången – i varje fall för mig – att våra öppna internetkällor ännu är otympliga. De saknar gemensam struktur, systematiska sökord, komprimerade fallbeskrivningar, enhetliga identifieringskoder ¹²³²1232. Här kommer sannolikt det europeiska systemet för identifikation av rättspraxis (ECLI) att innebära en förbättring. Se närmare t.ex. https://e-justice.europa.eu/content_european_case_law_identifier_ecli-175-sv.do?init=true. osv. Isländska och finska HD-fall kräver översatta, informativa sammandrag. Ingenting av allt detta är nytt. Det finns mycket att göra. Men för att det ska vara värt att utveckla de öppna källorna ska man kunna förutse att arbetet medför konkret nytta.

Lättillgängliga nordiska HD-fall skulle mångfaldiga tillgången till rättsliga analyser gjorda av våra högsta expertorgan. Systematiskt sammanställd praxis skulle ge oss en skattkista av exempel på genomtänkta argumenteringsmönster och -modeller. Särskilt uppenbar är nyttan inom områden där den nordiska rätten i princip är enhetlig men tidens gång har lett till luckor och nya problem. Det gäller t.ex. delar av avtals- och skadeståndsrätten, där vi saknar täckande modern lagstiftning och långt stöder oss på gemensamma allmänna läror, principer osv. Och gemensam