dömande. Detta är en fråga som i högre eller lägre grad har diskuterats inom rättsteorin i de nordiska länderna.
2. Utländsk rätt som rättskälla – något om rättsteorins betraktelsesätt
Enligt Alf Ross är rättskällorna de faktorer som har inflytande över domarens formulering av den regel som han baserar sitt avgörande på. Möjligen borde man här begränsa detta till sådant som är allmänt tillgängligt, inte minst av demokratiskäl. Enligt Ross finns det källor som tillhör den »fullt objektiverade källtypen« och det avser då främst lagen i sig och källor som tillhör den delvis objektiverade källtypen, till vilken hör prejudikaten och sedvanerätten. Ross opererade också med icke objektiverade källor, såsom förhållandenas natur.
Den ledande personen i norsk rättsteori var under många år Torstein Eckhoff. Det lär inte bara vid ett tillfälle ha yttrats i Norge att »Rettskildelæren i Norge, det er det Torsten Eckhoff sier at den er«. Torstein Eckhoff avvisade väl egentligen tanken på något som kunde kallas för rättskällor – det som bildar rätten kan inte ösas upp direkt, som vatten ur en källa. Eckhoff talade i stället om sju rättskällefaktorer och avsåg med detta främst hur rättskällorna används i domstolspraxis. 291291. Se Torstein Eckhoff og Jan E. Helgesen, Rettskildelære, 5. utg. 2001, s. 22 ff.
De sju faktorer som Eckhoff räknar upp är:
- 1 Lagtext
- 2 Lagförarbeten, annat bakgrundsmaterial till lagstiftningen, tidigare lagar och efterföljande uttalanden av lagstiftaren
- 3 Rättspraxis (domstolarnas praxis)
- 4 Andra myndigheters praxis
- 5 Privat praxis (publikumssedvaner)
- 6 Rättsuppfattningar (juridisk litteratur och annat)
- 7 Reella hänsyn (vad är rättfärdigt, rimligt och ändamålsenligt m.m.)
I norsk rätt förefaller diskussionens vågor ha gått höga i tiden efter Eckhoff. Här ska bara nämnas författare som Jan Fridthjof Bernt och David Doublet, som väl i delar kan sägas ha ifrågasatt synen på rättstillämpning