Festskrift til Mads Bryde Andersen (1. udg.)

Med dette festskrift hylder en række kolleger inden for den akademiske og praktiske juridiske verden professor, dr.jur. Mads Bryde Andersen i anledning af hans 60 års fødselsdag den 25. september 2018. Hyldesten tilfalder en person ud over det sædvanlige. Allerede doktordisputatsen »Edb & ansvar« fra 1989, skrevet på lidt over to år, dokumenterede de kvalifikationer, der kendetegner Mads: fremragende analytiske evner, en enorm arbejdskapacitet, stor intellektuel nysgerrighed og en evne til ny og original juridisk tænkning. Disse evner har gjort Mads til en af sin generations mest markante jurister og har resulteret i et omfattende forfatterskab og praktisk virke.

3.2. Användningen av DCFR och andra internationella regelkomplex

I hela 10 avgöranden hänvisades det till DCFR, ibland tillsammans med Unidroit Principles of International Commercial Contracts och/eller PECL. I det första av dessa avgöranden, NJA 2009 s. 672, var frågan om ett återförsäljaravtal slutet på obestämd tid kunde sägas upp med omedelbar verkan eller med skälig uppsägningstid och i så fall hur lång denna tid var. Här konstaterade Högsta domstolen att det enligt DCFR var möjligt att säga upp ett sådant avtal med skälig uppsägningstid. I DCFR tillhandahålls också principer för bedömning av vad som är skälig uppsägningstid. HD fann här att man bör ha att iaktta en skälig uppsägningstid och uttalade vidare att »vägledande för vad som är skälig uppsägningstid bör i huvudsak vara sådana omständigheter som nämns i IV.E.–2:302 DCFR«. Här användes alltså DCFR som dels ett jämförelseunderlag, dels en argumentationsleverantör om hur man bör göra en viss typ av bedömning. ³⁰⁸308. Se t.ex. Johnny Herre, DCFR och svensk rätt, SvJT 2012 s. 933 ff., särskilt s. 935 f.

Ett senare avgörandena är NJA 2010 s. 629, där DCFR användes dels som del av ett komparativt underlag för tänkbara lösningar och för rättsläget i Europa, dels som kontroll av en viss lösning. Samma användning förekommer sedan i NJA 2011 s. 600, NJA 2012 s. 452, NJA 2012 s. 597, NJA 2013 s. 659, NJA 2014 s. 272, NJA 2014 s. 465, NJA 2016 s. 945, NJA 2017 s. 9 och NJA 2017 s. 113.

3.3. Transporträttsliga avgöranden

Ser man sedan på det transporträttsliga området, där hänvisningar alltså har skett till utländsk rätt i 6 avgöranden under perioden, kan följande konstateras.

I NJA 2007 s. 879 var frågan om tillämpning av preskriptionsbestämmelserna i 41 § lagen om inrikes vägtransporter. Den har sitt ursprung i art. 32 CMR. ³⁰⁹309. Konventionen den 19 maj 1956 om fraktavtal vid internationell godsbefordran på väg. Av lagförarbetena fick anses framgå att avsikten varit att lagens regel skulle ha i princip samma innebörd som regleringen i CMR. Såväl utländsk rättspraxis (ett engelskt avgörande) som juridisk doktrin rörande konventionsbestämmelsen (från Danmark, Tyskland och Eng-