ganden kan bli skadeståndsskyldig mot den som hyst tillit till den vilseledande informationen. En avgörande förutsättning för ansvar är dock att den tillit som följt av vilseledandet bedöms vara befogad ... (Dock, mitt tillägg) kan bara sådana dispositioner medföra skadeståndsansvar, som den vilseledande haft anledning antaga att den vilseledde skulle komma att vidta.«
6. Tillit i avtalsrätten – ett subjektivt och/eller objektivt fenomen?
Tillit som begrepp betecknar ett »subjektivt« fenomen eftersom det alltid handlar om vad en fysisk person, ett subjekt, känner/tänker/uppfattar. Enligt vissa regler handlar det om den faktiska goda tron hos en part. Enligt 15 § lagen (1936:81) om skuldebrev kan exempelvis vid avtal om överlåtelse av ett löpande skuldebrev en ny innehavare i god tro gå fri från ett antal invändningar (svaga invändningar) som gäldenären hade rätt att rikta mot den förste innehavaren; här handlar det om att just denna nya innehavare skall vara i god tro, m.a.o. ett rent subjektivt rekvisit. 649649. I 15 § 2 st skuldebrevslagen förklaras god-tros-rekvisitet i just denna paragraf närmare. Det sägs där att den nye borgenären inte kan anses ha varit i god tro »om han kände omständighet varå invändningen grundas, eller hade skälig anledning till misstanke därom«. Om den nye borgenären är »en förvärvare som hör till den finansiella sektorn«, exempelvis ett finansinstitut, krävs – för att förvärvaren ska anses vara i god tro – att »gäldenären inför överlåtelsen tillfrågats och bekräftat att han inte har någon invändning mot den av överlåtaren angivna fordringen«. Om förvärvaren inte gör denna undersökning, bär han risken för att gäldenären har en mot överlåtaren eller tidigare led giltig invändning (NJA 2010, s. 467). Det är dock alltjämt fråga om insikten/god tro hos just denne borgenär, d.v.s. ett subjektivt rekvisit.
Enligt andra regler har det inte någon betydelse vad parten faktiskt kände/tänkte/förstod utan man »objektiverar« där istället rekvisitet god tro/tillit genom att ta fasta på vad parten – objektivt sett – »borde ha insett« eller genom att ta fasta på »den uppfattning som en förnuftig person i den andra partens ställe skulle ha fått under samma omständigheter«. 650650. Lag (1987:822) om internationella köp Art. 8(2). När man talar om befogad tillit är detta ett sätt att uttrycka att det inte räcker med att parten ifråga känt tillit utan det krävs också att denna tillit på grund av omkringliggande omständigheter rent objektivt sett har fog för sig. De omständigheter som ligger till grund för objektiveringen hämtas ofta från näringslivet, d.v.s. från »marknaden«, från »branschen« eller