Festskrift til Mads Bryde Andersen (1. udg.)

Med dette festskrift hylder en række kolleger inden for den akademiske og praktiske juridiske verden professor, dr.jur. Mads Bryde Andersen i anledning af hans 60 års fødselsdag den 25. september 2018. Hyldesten tilfalder en person ud over det sædvanlige. Allerede doktordisputatsen »Edb & ansvar« fra 1989, skrevet på lidt over to år, dokumenterede de kvalifikationer, der kendetegner Mads: fremragende analytiske evner, en enorm arbejdskapacitet, stor intellektuel nysgerrighed og en evne til ny og original juridisk tænkning. Disse evner har gjort Mads til en af sin generations mest markante jurister og har resulteret i et omfattende forfatterskab og praktisk virke.

2. Avtalets subjektiva begränsningar och direktkrav

Principen om avtalets subjektiva begränsningar innebär i finsk rätt bland annat att det som utgångspunkt krävs uttryckligt stöd i lag eller avtal för att krav ska kunna framställas mot någon annan än den egna avtalsparten. Här kan avtalslösningar inte uppmärksammas. ¹¹⁰¹1101. Noteras kan dock att en garanti ofta gäller till förmån för även en senare köpare. Se även nedan vid fotnot 46. Ett praktiskt viktigt exempel är även finansiell leasing; leasetagaren ges i regel rätt att framställa krav direkt mot leverantören på grund av fel. Ett speciellt exempel är skeppsbyggnadsavtal där avtalslösningar om direktkrav är vanliga, ofta i kombination med friskrivningar av varvet. Se t.ex. Björn Sandvik, »Skeppsbyggnadsavtal från finsk synpunkt«, MarIus nr. 463, 2016 s. 25.

Från praxis märks dock exempelvis HD 1988:11 som gäller en avtalskedja. Av tillverkaren av stålplåt A hade beställts stålplåtar till företaget B. Detta så att partiaffären C beställde plåtarna i eget namn av A som fakturerade C, varefter C i sin tur fakturerade B. Plåtarna levererades direkt från A till B. C ansågs ha varit säljare av plåtarna. A hade i en broschyr och publikationsserie meddelat att de i serien publicerade leveransvillkoren iakttas vid leverans. Villkoren innehöll en garanti enligt vilken felaktig plåt skulle ersättas med ny eller repareras eller förbättras. Villkoren innehöll också en friskrivning enligt vilken A friskrev sig från all skadeståndsskyldighet med anledning av felaktig plåt. Högsta domstolen fann att det inte förelåg på lag grundade skäl att utsträcka A:s ansvar utöver avtalsvillkoren. B:s skadeståndstalan direkt mot A förkastades därför. – I fallet var det dock närmast fråga om giltigheten av den långtgående friskrivningen som sådan. Domskälen är kortfattade. Fallet har inte ansetts kunna betraktas som prejudikat då det gäller själva frågan om B:s möjlighet till direktkrav mot A utöver garantivillkoret. ¹¹⁰²1102. Se särskilt Mika Hemmo, Sopimus ja delikti (Helsinki: Kauppakaari 1998) s. 290 f.

Vad gäller finsk lagstiftning har rätt till direktkrav vid avtalsbrott i form av fel införts i flera lagar. Direktkravslösningar i transport- och försäkringsrättslig lagstiftning ska här inte särskilt behandlas (se dock strax nedan om vägtransportfallet HD 2013:33). Däremot kan särskilt noteras att rätt till direktkrav sedan medlet av 1990-talet gäller enligt konsumentskyddslagen (38/1978, KSL), lagen om bostadsköp (843/1994, BostKöpL) och jordabalken (540/1995, JB). ¹¹⁰³1103. Se KSL 5:31 om konsumentköp, KSL 8:35 om vissa konsumenttjänster och KSL 9:35 om köp av huselement och byggnadsentreprenad. Stadgandena tillkom då KSL reviderades genom L 16/1994. BostKöpL 5:3 och 7:2 ger rätt att rikta krav mot den första säljaren av bostaden liksom mot en entreprenör eller annan näringsidkare som deltagit i byggandet eller planeringen av bostaden, eller tillverkat eller importerat byggmaterial. Och i JB 2:26 ges en konsument rätt att rikta krav direkt mot vissa näringsidkare på grund av fel i fastigheten. Vidare märks exempelvis lagen om för-