För flera av områdena gäller att utländska rättsfall på ett sådant område inte är »bindande« för den svenske domaren. Det är däremot naturligt att domar från högsta domstolarna i Norge, Danmark eller Finland beaktas om det finns en relativt allmänt hållen regel och det saknas praxis i det egna landet men finns en rikhaltig praxis i ett annat nordiskt land om preciserar bestämmelsens innehåll i olika avseenden. Naturligtvis har inte sådan rättspraxis samma valör som rättspraxis från den egna Högsta domstolen men det är naturligt att de utländska domarna blir omsorgsfullt beaktade. De får i ett sådant fall anses ha karaktären av expertråd på hög nivå med väl underbyggda argument för rättstillämpningen. ³⁰⁴304. Se t.ex. Stig Strömholm, Rätt, rättskällor och rättstillämpning, 5 uppl. 1996, s. 40.

Skulle det i det svenska systemet finnas en hanteringsregel om att nordisk rättslikhet ska eftersträvas på området kan detta dock medföra att nordisk praxis får karaktären av element också i det svenska systemet (jfr vad som anfördes i det föregående om CISG). I engelsk rätt hänvisas det inte sällan till amerikanska avgöranden rörande motsvarande problemställningar. ³⁰⁵305. Jfr Christina Ramberg, Prejudikat, 2017, s. 25 med hänvisning till t.ex. Donoghue v. Stevenson [1932] All ER. 4, 20. Bakgrunden lär vara den gemensamma bakgrunden i common law. Här borde det finnas en tydlig parallell till nordisk rätt.

Ibland kan utländsk rätt få avsevärd betydelse i kraft av sitt höga anseende. Ett sådant exempel är den s.k. Learned Hand-formeln för den fria culpabedömningen som fått genomslag i många länder utanför USA, t.ex. i de nordiska länderna.