lagstadgade eller avtalade regler om lösöreköp inte skulle begränsa rätten att kräva skadestånd för en person som står utanför det ursprungliga köpavtalet. En tillämpning av SkL skulle innebära att en senare köpare (dvs B) försattes i en bättre ställning visavi tillverkaren än den ursprungliga köparen (dvs A). Med dessa och andra skäl hade minoriteten förkastat skadeståndsyrkande för skadan på själva båten. Däremot var SkL tillämplig till den del B:s talan avsåg skada på den utrustning som funnits ombord på båten och tillverkarens ansvar var inte preskriberat.

3.3. Jämförelse med CISG

I HD 2009:92 tolkades »produktskada« extensivt så att båttillverkarens utomkontraktuella ansvar enligt SkL omfattade också skadan på den sålda varan, dvs båten som sjönk på grund av säkerhetsbristen. Tolkningen avviker från lösningen i PAL och det bakomliggande produktansvarsdirektivet och det jag har uppfattat som en vedertagen nordisk obligationsrättslig princip. Av vidare intresse kan även vara att pejla tolkningen i HD 2009:92 mot tolkningen av CISG. Att CISG enligt artikel 2(e) inte tillämpas på köp av bland annat fartyg och båtar saknar självfallet betydelse med tanke på den principiella inställningen till konkurrerande anspråk på kontraktuell och utomkontraktuell grund. 1145 Och jämfört med KöpL får frågor om anspråkskonkurrens till och med mera accentuerad betydelse enligt CISG. Enligt CISG artikel 39(2) förlorar nämligen köparen i all händelse rätten att åberopa fel om reklamation inte sker inom två år från överlämnandet av varan. Med avvikelse från de övriga nordiska köplagarna saknas en motsvarande regel i den finska KöpL, varför den yttersta fristen att åberopa fel då är tio år från avtalsbrottet (PreskL 7.2 §, se ovan 3.2).

CISG artikel 5 klargör att konventionen inte är tillämplig på säljarens ansvarighet för personskador som varan orsakar. 1146 Artikel 5 anses i allmänhet föranleda ett motsatsslut enligt vilken konventionen blir tillämp-