Skadeståndsrättsliga läroböcker börjar ofta med det klassiska konstaterandet att var och en ska stå för sin egen skada. För att någon annan ska bli skadeståndsskyldig ska den ersättningsgilla skadan ha orsakats genom en ansvarsgrundande handling. I princip ska den som kräver skadestånd visa såväl skadan, ansvarsgrunden som orsakssambandet mellan skadan och den skadeframkallande handlingen. ¹¹⁶⁴1164. Se som ett exempel formuleringen i NJA 2014 s. 272 punkt 41 där SvHD konstaterade att den »som kräver skadestånd är i princip bevisskyldig för såväl skada som kausalitet.« Sen blir det motpartens sak att komma med motbevis, t.ex. att peka på bristerna i orsakssambandet. ¹¹⁶⁵1165. Det finns en imponerande mängd nordisk praxis om orsakssamband och bevisbörda särskilt i samband med personskador och ofta kopplade till trafikförsäkring. Men så här enkelt är det naturligtvis inte. Bevisfrågorna, särskilt om kausaliteten, kan bli en avancerad pingpongmatch mellan kärande och svarande med bevis, motbevis, motbevis till motbevis osv. Rättegångsbalkens gamla regel om att käranden äger »bevisa de omständigheter, som stöda käromålet« och svaranden de omständigheter som talar till hans förmån ¹¹⁶⁶1166. Rättegångsbalken 17:1 (1948). Se närmare t.ex. Mika Hemmo, Sopimus ja delikti (Helsinki: Kauppakamari 1998) s. 49 f., Hemmo, Vahingonkorvausoikeuden oppikirja (Helsinki: WSOY 2002) s. 3, Hans Saxén, Skadeståndsrätt (Åbo: Åbo akademi 1975) s. 49 ff., Pauli Ståhlberg – Juha Karhu, Finska skadeståndsrätt (Helsingfors: Talentum 2014) s. 505. ger inte särskilt mycket vägledning. Och bevisbördans placering är ofta sammanflätad med bevisprövningen. Den juridiska litteraturen fyller nog ett mindre bibliotek och ändå är ingenting slutbehandlat. ¹¹⁶⁷1167. Bland den rikliga doktrinen se t.ex. Juha Lappalainen i Dan Frände m.fl., Prosessioikeus (Helsinki: Sanomapro 2012) s. 690 f., Lars Heuman, Bevisbörda och beviskrav i tvistemål (Stockholm: Nordstedts 2005) s. 381 f., Fredric Korling, Rådgivningsansvar (Stockholm: Jure 2010) s. 574 ff. Olli Norros, Vahingonkorvaus arvopaperimarkkinoilla (Helsinki: WSOY pro 2009) s. 115-116, 247 f. Se vidare t.ex. litteraturen i fotnot 12.

När ett skadestånd döms ut är det underförstått att domstolen funnit att orsakssambandet mellan den skadeframkallande handlingen och skadan