av unionsrätten. Denna praxis är av intresse även när, såsom i förevarande fall, fråga är om en transport som inte omfattas av unionsrätten ...«
Det är alltså tydligt att Högsta domstolen på det transporträttsliga området, som i betydande utsträckning regleras av, direkt vilar på eller är inspirerat av internationella konventioner eller andra internationella regelverk, har utvecklat ett angreppssätt som i delar ligger nära det som regleras i 1969 års Wien-konvention. 312312. United Nations Convention on the Law of Treaties, Vienna 23 May 1969. Se om konventioner som rättskälla, särskilt från ett norskt perspektiv, Hans Petter Graver, Internasjonale konvensjoner som rettskilde, Lov og Rett 2003 s. 468 ff. Den generella tolkningsregeln enligt den konventionen är att ett fördrag, t.ex. en konvention, ska
»be interpreted in good faith in accordance with the ordinary meaning to be given to the terms of the treaty in their context and in the light of its object and purpose« (art. 31).
Wien-konventionen anger också att
»recourse may be had to supplementary means of interpretation, including the preparatory work of the treaty and the circumstances of its conclusion, in order to confirm the meaning resulting from the application of article 31, or to determine the meaning when the interpretation according to article 31 (a) leaves the meaning ambiguous or obscure; or (b) leads to a result which is manifestly absurd or unreasonable«.
Detta kompletteras av domstolen, åtminstone på det transporträttsliga området, av ett förhållningssätt till utländsk rättspraxis och utländsk rättslig doktrin. Enligt Högsta domstolen får alltså nationell rättspraxis från konventionsstaterna stor betydelse i den mån det går att utläsa någon enhetlighet i denna. Beträffande litteraturen gäller att om det framträder en allmän mening i denna, så bör denna typiskt sett följas. Och skulle olika åsikter komma till uttryck, kan litteraturen i vart fall användas för att ange ramar och riktning för tolkningen liksom goda argument för och emot olika tolkningsalternativ.
3.4. Det obligationsrättsliga området i allmänhet
Det första – och hitintills enda – svenska avgörandet från Högsta domstolen rörande CISG sedan konventionen trädde i kraft i Sverige, NJA 2016 s. 465, behandlade frågor om bevisbörda och beviskrav beträffande den