I Mads Bryde Andersens omfattande avtalsrättsliga produktion är det inte svårt att hitta angivelsen att borgenärens rätt att häva generellt förutsätter ett väsentligt avtalsbrott hos gäldenären, om inte något annat föreskrivs om hävningsrätten i en lagregel eller en avtalsbestämmelse. ⁵⁶⁶566. Mads Bryde Andersen: Grundlæggende aftaleret. Aftaleretten I. 4. udg. København: Gjellerup 2013 s. 121-122 och Mads Bryde Andersen: Praktisk aftaleret. Aftaleretten II. 4. udg. København: Gjellerup 2015 s. 408-409. Såsom Mads helt riktigt påpekar är det vanskliga med regeln att fastställa när avtalsbrottet är väsentligt.

Lagreglerna om hävningsrätten kan vara utformade även på motsatt sätt. I Danmark är den gamla samnordiska købeloven från 1906 ⁵⁶⁷567. Se Bekendtgørelse af lov om køb LBK nr 140 af 17/02/2014. fortfarande i kraft och i denna lag hittar vi ett lagrum där formuleringen av hävningsregeln inte följer den generella formuleringen. I § 42 i købeloven har lagstiftaren valt att definiera de situationer då hävningsrätt inte föreligger: hävningsrätten saknas då det är fråga om oväsentliga fel, förutom i de fall då säljaren har handlat svikligen. Vid svek kan alltså köpet hävas också om felet är oväsentligt. ⁵⁶⁸568. Till regeln återkommer jag vid fotnot 21.