liknande. Vad som är naturligt på marknaden, t.ex. handelsbruk, sedvänjor, partsbruk och liknande, blir normen för »den förnuftiga personen« och vad som gör tilliten »befogad«. Det som gör tilliten befogad ska således härröra från yttre omständigheter som – objektivt sett – ger en avtalspart grundad anledning att känna tillit till att han exempelvis har att göra med en behörig person, som har rätt att ingå avtal, eller att en vara som han står i begrepp att köpa håller erforderlig kvalitet eller att uppgiften i ett intyg utfärdat av en professionell aktör, t.ex. en fastighetsmäklare, om storleken på en bostadsrätt, är riktig.

7. Hur betydelsen av tillit kommit till uttryck i senare rättspraxis

7.1. Bakgrund

Den befogade tilliten har en avgörande betydelse i många olika hänseenden i avtalsrätten. Den kan vara avgörande för vilket avtalsinnehåll som kommer att gälla mellan parterna (32 § 1 st AvtL), den kan få till följd att ett avtal blir ogiltigt (30 och 33 §§ AvtL samt förutsättningsläran), eller att en köpt vara anses felaktig (17 § 3 st KöpL och 16 § 3 st. 3 mom. Konsumentköplagen), och den kan, även i utomkontraktuella förhållanden vid oaktsamt vilseledande, vilket ingjutit tillit hos motparten (som på grund av tilliten vidtagit en åtgärd som för honom visar sig medföra skada), ge rätt till skadestånd.

Här följer nu en redogörelse för rättsfall, framförallt från senare tid, där tillitens betydelse klarlagts. Jag har valt att lägga upp redogörelsen kronologiskt utifrån avtalets olika stadier, d.v.s. redogörelsen börjar med det prekontraktuella stadiet och går sedan vidare till rättsfall rörande tillitens betydelse vid ingående av avtal, varefter följer ett avsnitt om hur tilliten tillmätts betydelse i tvister som uppkommit under avtalets bestånd. Avslutningsvis säger jag något mycket kort om påföljderna.

7.2. Det prekontraktuella stadiet

Under avtalsförhandlingar råder frihet för vardera parten att när som helst avbryta förhandlingarna och avstå från att ingå avtal. Huvudregeln är då att ingendera parten har någon rättslig förpliktelse mot den andra