Skadestånd kan undantagsvis utgå till part som invaggats i befogad tillit om att avtal kommer att ingås under det prekontraktuella stadiet och det handlar då om skadestånd för tillitsintresset (det negativa kontraktsintresset). Då gäller: 681681. Yttrandet återfinns i NJA 2012 s. 1095 p. 18.
»Rätten till ersättning omfattar i dessa fall exempelvis säljarens utgifter för förhandling, avtalsingående och uppfyllelse eller förberedelse för uppfyllelse av avtalet. Härutöver kan ersättning utgå för s.k. dispositionsförluster, dvs. sådana förluster som säljaren har gjort genom att ha vidtagit eller ha låtit bli att vidta rättsliga dispositioner i tillit till det förutsatta avtalet. En sådan förlust kan uppkomma för säljaren om han har avböjt att träffa ett fördelaktigt avtal med någon annan i förlitan på att avtalet med den förste köparen skulle bli bindande ... (D)et (kan)inte anses finnas något absolut hinder mot att lägga allmänna lojalitetshänsyn till grund för en rätt till ersättning enligt principerna om culpa in contrahendo också när det gäller fastighetsköp ... Har en köpare av oaktsamhet skapat en befogad men i sak oriktig tillit hos säljaren om att ett bindande avtal om fastighetsköp har ingåtts eller kommer att ingås och har säljaren drabbats av kostnader eller annan skada därför att han har handlat på grundval av denna tillit, så bör det – beroende på de närmare omständigheterna – kunna medföra skyldighet att utge skadestånd enligt tillitsintresset. Motsvarande ansvar bör en säljare ha.«
9. Avslutning
Inledningsvis ställde jag frågan huruvida tillit, när den blir ett rättsfaktum i lösningen av ett avtalsrättsligt problem, minimerar behovet av ytterligare utredning. När man objektiverar tilliten, vilket behövs för att kunna ta ställning till om tilliten är befogad eller förväntningarna berättigade, krävs dock utredning om de omkringliggande omständigheterna, 682682. Ibland verkar det krävas rätt omfattande utredning, se t.ex. vad som krävs för att tilliten vid s.k. tillitsfullmakt ska anses vara befogad, NJA 2013 s. 659 och NJA 2014 s. 614, oven under avsnitt 7.4. varför frågan huruvida tilliten som begrepp i avtalsrätten underlättar lösningen av det juridiska problemet (och därmed minskar transaktionskostnaderna) inte verkar kunna besvaras jakande, i vart fall inte utifrån denna skissartade framställning. För att riktigt förstå tillitens roll i avtalsrätten och på vilket sätt den sammanhänger med – och kanske främjar? – »omsättningens intresse« i dagens komplexa transaktionsekonomi krävs en djupare analys än vad som varit möjligt inom ramen för denna uppsats.