och rättsskapande verksamhet. Särskilt Bernt har möjligen gått så långt att han anser att det inte finns riktiga svar i rätten utan att detta är något som vi som skrå fingerar. Diskussionen synes sedan ha vidareförts av Nils Nygaard, Knut Bergo, och Hans Petter Graver och den sammanfattas på ett utmärkt sätt av Bjarte Askeland, som också rangordnar författarna efter syn på användning av material och hierarki mellan olika underlag. 292292. Se Bjarte Askeland, Rettskildelærens utvikling i rettsteoretisk belysning, Jussens Venner 2003 s. 8 ff. Här finns inte utrymme för att diskutera var någonstans svenska Högsta domstolen kan antas befinna sig i denna rangordning.
Jacob Sundberg och Stig Strömholm är beträffande systematisering av rätten m.m. tämligen eniga. Sundberg föreslog tidigt (i Fr. Eddan t. Ekelöf, 1978) att det som särskilt präglar det juridiska beslutsfattandet är den auktoritära prägeln. Endast argument som erhållit auktoritet genom att härröra från en av fem persongrupper skulle läggas till grund för domarens avgöranden. De fem grupper Sundberg talar om är främst lagstiftare, lagskrivare, domare, rättsvetenskapsmän och gemene man. Av central betydelse är här sedvanerätten som avgör valet av och rangordningen mellan de olika källorna.
När man studerar de mer rättsteorietiskt orienterade framställningarna i Sverige och Norden i övrigt slås man av att det finns relativt många exempel på situationer där det anses legitimt att använda sig av utländsk rätt på skilda sätt.
Zweigert & Kötz citerar domaren Odersky, tidigare president i BGH, som anförde:
»In giving his opinion, the national judge is not only entitled to engage the views of other courts and legal systems; he is also entitled, when applying his own law and naturally giving full weight to its proper construction and development, to take note of the fact that a particular solution conduces to the harmonization of European law. In appropriate cases this argument enables him at the end of the day to adopt the solutions of other legal systems, and it is an argument he should use with increasing frequency as the integration of Europe proceeds.«
Detta är en relativt långtgående syn på användningen av utländskt material, i hög grad präglat av det europeiska projektet.
När Aleksander Peczenik diskuterar utländsk rätt anför han att utländsk rätt självfallet kan utöva ett inflytande på den inhemska juridi-