I Sverige arbetar Högsta domstolen på följande sätt. Domstolen tar emot drygt 5 000 ansökningar om prövningstillstånd per år. Av dessa går de allra flesta till avgörande av ett justitieråd. Dessförinnan har en justitiesekreterare, som är domarutbildad och som efter tiden i HD normalt får en ordinarie domarbefattning (eller annan befattning på motsvarande nivå på departement eller liknande), gått igenom målet och författat en PM om rättsfrågorna i målet och eventuellt prejudikatintresse. Här finns ofta en bedömning av målets lämplighet. Domstolen tar ogärna upp till prövning ett mål där bevisläget är krångligt och det finns risk att målet havererar p.g.a. dessa bevisproblem. Om justitierådet uppfattar målet som intressant hänskjuts målet till tre ledamöter som inför beslut får en fördjupad rättslig analys i en PM från justitiesekreteraren. Beviljas prövningstillstånd börjar ett omfattande rättsutredningsarbete, där justitiesekreteraren dels tar fram det material som bedöms relevant och sätter ihop i ett tryck, dels författar ett betänkande (som ofta återges i Nytt Juridiskt Arkiv).
Sättet på vilket Högsta domstolen skriver dom har ändrats över tid. Numera skriver Högsta domstolen typiskt sett längre domar med mer utvecklade skäl för den lösning som väljs. I en intressant artikel skriven av Mattias Derlén och Johan Lindholm finns det en faktaredovisning som talar sitt tydliga språk. 306306. Mattias Derlén och Johan Lindholm, Judiciell aktivism eller prejudikatbildning? En empirisk granskning av Högsta domstolen, SvJT 2016 s. 143 ff. Under åren 1990 till 2010 har domarna blivit betydligt längre. Antalet ord har nästan fördubblats. Andelen domar med skiljaktig mening eller tillägg har också gått upp. Likaså har antalet hänvisningar till Högsta domstolens egen rättspraxis och till förarbeten ökat. 307307. Antalet referenser till rättspraxis ökade under perioden 1980-2015 från ca 0,5 referenser per dom till knappt tre referenser per dom. Samtidigt ökade andelen avgöranden i vilka minst en referens gjordes till rättspraxis under samma period från ca 40 % år 1980 till knappt 80 % år 2015. Detsamma gäller antalet hänvisningar till lagförarbeten. Man kunde mot den bakgrunden förvänta sig en motsvarande ökning i användningen av utländsk rätt. Som kommer att framgå av det följande saknas dock klart stöd för en sådan slutsats, åtminstone på det förmögenhetsrättsliga området.
Under 2016 meddelades 29 prejudikat på det avtals- och obligationsrättsliga området (eller där avgörandena bedömts ha betydelse för dessa områden). Rättsutredningarna i 11 av dessa innehöll nordiskt material. I