land) användes för att tolka innehållet i den artikeln och det gjordes uttalanden om vad som fick anses vara allmänt vedertaget. 310

I ett annat vägtransporträttsligt avgörande, NJA 2016 s. 563, var fråga om bedömning av en internationell vägtransport och ansvaret för skada under transport. I detta avgörande hänvisade Högsta domstolen till uttalanden i ett betydande antal utländska verk, utländska avgöranden och konventionsbestämmelser för att bestämma ansvaret. Högsta domstolen uttalade här bl.a. att eftersom tillämpningen och tolkningen av CMR sker enbart vid nationella domstolar, är nationell rättspraxis från konventionsstaterna av stor betydelse vid tillämpning och tolkning av CMR. Det kunde dock enligt domstolen konstateras att rättspraxis från nationella domstolar inte alltid är enhetlig och konsistent. Detta gällde bl.a. i den aktuella frågan. Domstolen hänvisade här till utländsk rättslig doktrin för att bekräfta den ståndpunkten. Högsta domstolen gjorde i detta avgörande också vissa principiella uttalanden om betydelsen av utländsk doktrin på ett område som det föreliggande. Efter ett konstaterande att utländsk litteratur kan användas uttalades:

»Framträder en allmän mening bör denna typiskt sett följas. Och skulle olika åsikter komma till uttryck, hindrar det inte att en diskussion i litteraturen kan ange ramar och riktning för tolkningen liksom goda argument för och emot olika tolkningsalternativ. Om en viss författare har en etablerad internationell auktoritet kan också det vara att beakta.«

I samma avgörande berördes också frågan om hur en fråga som inte regleras i konventionen ska avgöras av nationell rätt. Domstolen uttalar här följande:

»Det finns anledning att tillfoga, att det sagda inte hindrar att bedömningen av en fråga som inte regleras i konventionen kan göras med utgångspunkt i nationell rätt. Vad som följer av konventionen kan dock få sin betydelse på det sättet, att en utfyllande tolkning av transportavtalet bör ske med beaktande av konventionsregleringens syfte och de generella principer som får anses komma till uttryck i konventionen.«