samma lag oavsett i vilken konventionsstat som verkställighet söks. I regel skall prövningen ske enligt förfarandelagen (även om NYK inte på alla punkter är helt klar i detta hänseende).

NYK hindrar aldrig verkställighet. Förutsättningarna för att en skiljedom skall verkställas när NYK inte påbjuder detta är en nationell angelägenhet. ³²³323. Man kan således väl tänka sig att en skiljedom som är ogiltig enligt förfarandelagen godtas i verkställighetsstaten. För svensk rätts del vill jag trots LSF:s konstruktion (se det följande) inte utesluta möjligheten av ett slags omvänd ordre public på så sätt, att om i förfarandelandet en skiljedom har förklarats ogiltig av en domstol på grunder som är helt oacceptabla från rättsstatliga synpunkt (såsom att en skiljeman bekänner sig till »fel« religion), så verkställs den trots ogiltighetsförklaringen. Det motsäger nu inte att harmoni mellan de olika konventionsstaternas rättsordningar också i dessa hänseenden är önskvärd.

Harmoniseringssyfte kan vara en förklaring till att LSF – liksom många andra nationella skiljeförfarandelagar – är skriven så att verkställighet skall vägras när verkställighet enligt NYK får vägras. ³²⁴324. Lagen skall dock enligt min mening inte tolkas på det sättet, se not 8 ovan. – Dock innefattar LSF några undantag. Således har möjligheterna i artikel I 3 till förbehåll för ömsesidighet respektive begränsning till kommersiella förhållanden inte utnyttjats. Vidare är avsaknad av skriftligt skiljeavtal en enligt NYK tillåten hindersgrund (se artikel IV 1 b) jämfört med artikel II) som inte hindrar verkställighet enligt LSF. Men som skall framgå i det följande leder detta skrivsätt till att åtskillnaden mellan de två frågorna – bestämningen av vad som enligt NYK är ett tillåtet hinder och bestämningen av vad som enligt konventionsstatens lag är ett påbjudet hinder – kan komma att förbises. Ett sådant förbiseende för då lätt med sig att det inte uppmärksammas att i fråga om de utländska hindren bör det i åtminstone vissa fall göras prövningar mot två rättsordningar; typiskt sett förfarandelagen beträffande frågan om verkställighet får vägras enligt NYK och verkställighetsstatens lag i frågan om verkställighet skall vägras. ³²⁵325. Förr förutsattes för verkställighet i betydande utsträckning en dubbel exekvaturprövning. Skiljedomen skulle godkännas i såväl det land vars rättsordning den var underkastad (och då enligt den lagen) som i verkställighetslandet (enligt dess lag). Men det är något annat än den dubbla prövningen som ska göras i verkställighetslandet (av om verkställighetshinder är tillåtet respektive om verkställighet i så fall skall vägras).

En fråga av särskilt intresse vid den fortsatta rättsfallsgenomgången är i vad mån det av Högsta domstolens avgörande går att utläsa ifall domstolen gjort någon skillnad mellan de två frågorna; när hinder får vägras enligt NYK respektive när verkställighet skall vägras enligt LSF.