innehåll«. 583 Kravet på ett väsentligt avtalsbrott som förutsättning för att borgenären har rätt att häva är fortfarande en stark huvudregel och den finns även nedtecknad i artikel 49 i CISG och i Restatement of Nordic Contract Law § 8-11 där väsentlighetskravet beskrivs som en allmän princip. 584

Det är ändå viktigt att märka att väsentlighetsregeln inte är en rättsprincip i den bemärkelsen att den skulle tillämpas i större eller mindre utsträckning i varje situation av avtalsbrott, utan att det är fråga om en genuin rättsregel som antingen tillämpas eller inte. 585 Eftersom dess tillämpningsområde är vidsträckt, föredrar många författare att karakterisera den som en allmän rättsprincip i betydelsen rättsgrundsats eller grundläggande rättsregel.

I äldre nordisk köp- och kontraktsrättslig litteratur tar sig väsentlighetsregeln ofta uttryck i en negativ skrivning: hävningsrätt finns inte om avtalsbrottet är oväsentligt. Orsaken till denna skrivning är främst ordalydelsen i 42 § i de gamla nordiska köplagarna. I den danska versionen lyder regeln: »Må manglen anses som uvæsentlig, er køberen dog ikke berettiget til at hæve købet, medmindre sælgeren har handlet svigagtigt.« I den gamla svenska köplagen används ändå inte ordet »oväsentligt«, utan ordet »ringa«. 586 Detta sistnämnda ord har enligt Svenska Akademiens ordbok som en av många betydelser även »oväsentlig«. 587 I de gamla nordiska köplagarna har alltså dessa uttryck haft samma innebörd på danska, norska och svenska, trots att det danska och norska ordet »uvæsentlig« motsvarades i den svenska versionen av ordet »ringa«. För Bertil