den klassiska indelningen i väsentliga och icke-väsentliga avtalsbrott. Därmed finns det på skalan över hur allvarligt ett avtalsbrott är ett område som beskriver de situationer som varken utgör väsentliga eller ringa avtalsbrott. 609 För fel i varan i konsumentköp har man alltså tänkt sig att hävningströskeln ska sänkas så att konsumenten saknar hävningsrätt vid ringa eller med andra ord obetydliga fel.

Hävningsregeln för fel i varan i konsumentköp finns i finsk rätt i 5 kap. 19 § (1258/2001) konsumentskyddslagen (38/1978). Riksdagen godtog lagberedarens tolkning och enligt lagrummet saknar konsumenten hävningsrätt vid fel i varan, om »felet är ringa«. Den tidigare ordalydelsen i lagrummet om hävning innehöll en normal väsentlighetsregel: Konsumenten får häva köpet »om avtalsbrottet är väsentligt«. I propositionen till den tidigare regeln ges intressant nog ett exempel som även passar in på tiden efter omformuleringen av lagrummet. Det anges:

»Om varan efter reparationsförsök har ett obetydligt fel, kommer hävning således inte i fråga.« 610

När konsumentköpsdirektivets regler skulle införas i finsk rätt utgick den finska lagberedaren utan längre gående motiveringar från att direktivet innebär en klar sänkning av hävningströskeln. Motivtexten är snarare konstaterande än argumenterande när man i propositionen anger att köparen enligt gällande lag:

»har rätt att häva köpet endast, om säljarens avtalsbrott är väsentligt. Enligt 2 punkten i lagförslaget får köparen inte häva köpet, om felet är ringa. Den nya lydelsen i punkten följer artikel 3.6 i direktivet. Hävning av köp kommer enligt förslaget i fråga oftare än enligt gällande lag. Vid en bedömning av om felet är ringa måste den betydelsen felet har för köparen beaktas som helhet. Ett fel kan anses som ringa till exempel när det går