I fallet Rt. 2015 s. 321 hade en norsk konsument köpt en ny bil, som senare visades sig ha varit nyregistrerad i Tyskland och medkörd 737 fler kilometer än vad som hade uppgetts i köpeavtalet. Den förstvoterande domaren i høyesterett påpekade att fastställande av hävningströskeln i det konkreta målet utgör en helhetsbedömning av de omständigheter som inverkar på målet, dvs. det konkreta avtalet, köpeföremålet och de förhållanden som var rådande kring köpet. 617617. Rt. 2015 s. 321 punkt 54.
Att det är fråga om en helhetsbedömning i norsk rätt innebär samtidigt att också omständigheter på näringsidkarens sida kan beaktas vid bedömningen. I norsk rätt har inte något uttryckligt synbarhetskrav uppställts, dvs. att näringsidkaren ska vara medveten om den betydelse som felet har för konsumenten, men även om det inte anses finnas något regelrätt synbarhetskrav, är näringsidkarens bristande vetskap inte alltid utan betydelse. I sådana situationer då konsumenten uppfattar felets betydelse vara stor, men då näringsidkaren varken har eller borde ha blivit uppmärksam på detta, anges det i både lagförarbetena och doktrinen att felet måste ha mer omfattande negativa konsekvenser för konsumenten än då konsumenten uttryckligen uppmärksammat näringsidkaren på den stora betydelsen, för att konsumenten ska ha hävningsrätt. 618618. Tverberg 2008 s. 528-529. I NOU 1993:27 Forbrukerkjøpslov s. 128 anges denna balansgång mellan köparens och säljarens intressen: »Selv om det skal legges særlig vekt på betydningen for kjøperen, kan også forholdet til selgeren trekkes inn i vurderingen.« Någon klar regel om att väsentligheten måste vara synbar för säljaren har man alltså inte uppställt i norsk rätt.
På samma sätt som i finsk rätt väcks det en misstanke om att inte heller den norska lagberedaren har reflekterat kring väsentlighetsregelns historia och den gamla praxisen att obehindrat växla mellan en positiv och negativ skrivning av regeln. Av den norska propositionen framgår det att den tidsmässigt avläts först efter att den danska och finska lagändringen redan hade godkänts i ländernas parlament. 619619. Ot.prp. nr. 44 (2001-2002) s. 28-29. Den norska lagberedaren hade blivit underkunnig om den finska lösningen med en avsedd sänkt hävningströskel och den fungerar som ett argument för att också i norsk rätt sänka tröskeln något:
»Departementet legger til grunn at forbrukerkjøpsdirektivet gjør det nødvendig å endre terskelen for heving sammenlignet med kjøpsloven § 39. Departementet legger i denne sammenheng også vekt på at det etter praksis gjelder en relativt høy terskel for å