i den gjorda bedömningen. ⁶⁴³643. I de s.k. Myresjöhusmålen (»de enstegstätade fasaderna«), NJA 2015 s.110 och NJA 2015 s. 1040, lyftes tillitens betydelse fram och HD förklarade att om inget annat avtalats skulle väggkonstruktionerna vara lämpliga för sitt ändamål och »(o)m så inte är fallet svarar resultatet av entreprenörens arbete inte mot beställarens befogade förväntningar« (trots att konstruktionen vid den aktuella tidpunkten var allmänt förekommande i branschen) och att det för beställaren var »rimligt att utgå ifrån att Myresjöhus prövade om det fanns sådana risker innan fasadkonstruktionen valdes« eftersom beställaren i praktiken inte hade »någon möjlighet att själv upptäcka problemen under garantitiden«. »Fackmässigheten« enligt standardavtalet inom entreprenadbranschen, AB 04, var föremål för klargörande i NJA 2015 s. 1 (Slite hamn). Om en avtalsprestation avviker från en parts berättigade förväntningar (»vad köparen med fog kunnat förutsätta«), ⁶⁴⁴644. 17 § 3 st KöpL och 4 kap 19 § Jordabalken (1970:994). kan detta bli avgörande för att prestationen/varan/fastigheten anses felaktig.

I svensk rätt kan man vidare tala om att det föreligger en tillitsteoretisk ansvarsprincip, ⁶⁴⁵645. Kleineman, Jan, Ren förmögenhetsskada – särskilt vid vilseledande av annan än kontraktspart, (1987) s. 420. Kleineman behandlar här denna princip utifrån dess betydelse för utomkontraktuellt vilseledaransvar och menar att den »förutsätts ge stadga och konsekvens vid såväl lagtolkning som rättsfallstolkning«. Kleineman använder också beteckningen »tillitsteoretisk skadeståndsteori«, se s. 442. Själv karakteriserar Kleineman sitt arbete som att han »... försökt framlägga en tillitsbaserad analys av ansvarsförutsättningarna vid oaktsamt vilseledande i utomkontraktuella eller prekontraktuella relationer.« Citat från Kleineman, Jan, Avtalsrättsliga formföreskrifter och allmänna skadeståndsrättsliga ansvarsprinciper, Juridisk Tidskrift (JT) 1993-94 s. 434. eller vad som också kallats en skadeståndsrättslig tillitsprincip. ⁶⁴⁶646. Lindskog, Stefan, Betalning (2014), s. 527, där han fäster stort avseende vid NJA 1987 s. 692, Kone-fallet, se nedan, som han menar möjligen ger »stöd för en mer allmän skadeståndsrättslig princip ...«. Den aktualiseras i utomkontraktuella och prekontraktuella förhållanden och har ingående analyserats av Kleineman i hans avhandling om ren förmögenhetsskada. ⁶⁴⁷647. Se not 25. Kleinemans undersökning gick ut på att utifrån rättspraxis rörande olika former av oaktsamt vilseledande klarlägga tillitens självständiga betydelse för avgränsningen av rätten till skadestånd vid ren förmögenhetsskada. Kleineman konstaterar: ⁶⁴⁸648. Kleineman, not 25, s. 432 f.