parten; detta följer av avtalsfrihetens princip. 651651. NJA 1978 s. 147 (Abacus). Tilliten hos en part om att ett avtal är så gott som klart kan emellertid i undantagsfall leda till skadeståndsansvar för den part, som (oaktsamt) invaggat den andre i föreställningen att avtal är så gott som klart, och den andre då i tillit till att avtalet är så gott som i hamn, har ådragit sig kostnader som förberedelse för genomförandet av sina avtalsförpliktelser. Skadestånd (för det negativa kontraktsintresset) kan då utgå till den part som förlitat sig på att avtal kommer att ingås. 652652. NJA 1963 s. 105 (Colombiakontraktet) och NJA 1990 s. 745 (Vacuumpumpen).
Det prekontraktuella ansvaret har blivit föremål för ökat intresse på senare tid och frågan vart det ska hänföras rent systematiskt inom avtalsrätten – om det ska ses som en kontraktuell, en kvasikontraktuell eller utomkontraktuell/utomobligatorisk fråga, diskuteras. 653653. Se t.ex. Flodgren, Boel, The Doctrine of Precontractual Liability, i Håstad, Torgny (ed.), The Nordic Contracts Act. Essays in Celebration of its One Hundredth Anniversary (2015); s. 107 ff, och Klami-Wetterstein, Paula, Från förhandlingsfrihet till förhandlingsbundenhet. Ansvarsgrundande förklaringar och beteenden i prekontraktuella tvåpartsförhållanden och vid avtalsingående (2016), passim. I den offentliga upphandlingsrätten, som är ett rättsområde under stark utveckling, är det prekontraktuella ansvaret en fråga av stort intresse och stor betydelse, se Morawetz, Fredrik, Avbrutna upphandlingar, opublicerat avhandlingsmanus under arbete (version 27 april 2018). I en relativt nyligen (2016) framlagd avhandling (i Finland) kan man läsa följande: 654654. Klami-Wetterstein, se not 20, s. 38.
»Det är vanligt att använda begreppet ’prekontraktuellt ansvar’ för att beskriva det ansvar som eventuellt utlöses vid avtalsförhandlingar – i synnerhet i samband med att parten eller parterna har utfärdat preliminära instrument eller dokument ... I en forskning som berör förhandlingsskedet och uppkomsten av ett avtalsförhållande är det något problematiskt att använda epitetet prekontraktuellt – i synnerhet då en av de bärande utgångspunkterna är att de kontraherande parternas förpliktelser kan uppkomma gradvis och att distinktionen mellan kontraktuellt och utomkontraktuellt belastas av många onödiga problem ... I praktiken är det inte alltid möjligt eller ens behövligt att utreda när parterna har blivit bundna vid huvudförpliktelsen; å andra sidan kan kontrahenterna ha ett ersättningsintresse redan med stöd av en biförpliktelse, även om det inte gick att visa någon utfästelse ifråga om huvudförpliktelsen.«
Olika dokument som utfärdas under förhandlingsstadiet, t.ex. ett letter of intent eller ett handpenningavtal kan (förutom att vara bindande som sådant) fungera som en tillitsskapande omständighet hos motparten om att avtal (i huvudfrågan) kommer att ingås.