»När oaktsamhet krävs för skadeståndsansvar måste vid bedömningen av vad som är att anse som ett oaktsamt uppgiftslämnande hänsyn tas inte bara till vad som har föranlett uppgiftens oriktighet, såsom att uppgiftslämnaren har undersökt fakta dåligt. Av betydelse för aktsamhetskravet är också uppgiftens betydelse för upgiftsmottagaren. I vad mån och på vilket sätt uppgiften är ägnad att ligga till grund för ett på tillit till uppgiften grundat handlande på uppgiftsmottagarens sida, påverkar således vad som kan begäras av uppgiftslämnaren. Av culparegeln bör följa att redan när uppgiftslämnaren har bort inse på vad sätt uppgiften är av betydelse för uppgiftsmottagaren påverkar det aktsamhetskravet.«
Citatet kommer från fallet med segelbåten, som redogjorts för ovan. Köparnas oaktsamhet när det gällde uppgiften att båten levererats – som framkallat tillit hos finansiären/säljaren och föranlett denne att betala ut 500 000 kr till leverantören B – utgjorde den utlösande faktorn till den ekonomiska förlust som uppkommit och köparna/bulvanerna blev i detta fall skadeståndsansvariga mot finansiären/säljaren Santander. Skadeståndet jämkades på grund av att »... det i viss mån (var) oaktsamt av Santander att förlita sig på endast uppgiften i kontraktet om att båten levererats« (p. 35) och på grund av att, eftersom motparterna (köparna/bulvanerna) var privatpersoner, det enligt HD låg »... nära till hands att låta kommersiella parter (läs Santander) bära ett visst ansvar om oegentligheter förekommer från samarbetspartens (läs B:s) sida«, när som i detta fall motparterna är privatpersoner (p. 36). Om den part som förlitat sig på en (oaktsamt avgiven) uppgift från motparten själv också varit i någon mån oaktsam, kan det skadestånd han har rätt till således jämkas på grund av medvållande. 680680. NJA 2012 s. 725. Två ledamöter var skiljaktiga i själva saken och anförde ifråga om medvållande: »En allmän utgångspunkt är ... att mottagaren av en i ett kontrakt intagen uppgift om ett sakförhållande ska – om uppgiftslämnaren alls svarar för den – kunna lita på att uppgiften är riktig, om den är ägnad till det. Den viktigaste förklaringen till det är att en sådan ordning befrämjar ekonomisk effektivitet. Av precis det skälet har en uppgiftslämnare ett oaktsamhetsansvar för en uppgift som är ägnad att skapa tillit. Av det sagda följer att när en i ett kontrakt lämnad uppgift för vilken uppgiftslämnaren i och för sig svarar är felaktig, så bör utrymmet för uppgiftslämnaren att få sitt skadeståndsansvar jämkat på grund av mottagarens bristande kontroll av denna vara mycket begränsat« (pp. 34 och 35). De skiljaktiga ledamöterna ansåg inte heller att något medvållande låg Santander till last vare sig ifråga om att Santander litade på leveransbekräftelsen eller på grund av passiv eller aktiv identifikation med B. De ansåg att köparna/bulvanerna skulle ersätta Santander för hela skadan (500 000 kr).