sumentens sida, eller 2. konsumenten har hindrats att dra nytta av tjänsten till följd av författningsföreskrifter, myndighetsbeslut eller andra liknande omständigheter utanför hans kontroll.
Ersättning till näringsidkaren enligt andra stycket får inte överstiga hans förlust till följd av avbeställningen.
43 §. Näringsidkaren får förbehålla sig en på förhand bestämd ersättning vid avbeställning, om den är skälig med hänsyn till vad som vid avbeställning normalt kan antas tillkomma en näringsidkare som ersättning enligt 42 §.
Konsumentköplagen (1990:932), vilken liksom konsumenttjänstlagen är tvingande till förmån för konsumenterna, innehåller följande om avbeställning:
37 §. Om köparen avbeställer varan innan den har avlämnats, har säljaren inte rätt att hålla fast vid köpet och kräva betalning. I stället har han rätt till ersättning enligt 41 §.
41 §. Häver säljaren köpet eller avbeställer köparen varan enligt 37 § har säljaren rätt till ersättning för 1. särskilda kostnader som han har haft för att ingå och fullgöra avtalet till den del han inte kan tillgodogöra sig dessa på annat sätt, 2. särskilda kostnader till följd av hävningen eller avbeställningen, samt 3. förlust i övrigt med ett belopp som är skäligt med hänsyn till priset för varan, tidpunkten för hävningen eller avbeställningen, omfattningen av nedlagt arbete och omständigheterna i övrigt.
Vad gäller avbeställning finns en dom i Högsta domstolen, NJA 2002 s. 644. I rättsfallet hade en deltagare i en kurs för utbildning till diplomerad friskvårdskonsulent efter en tids närvaro avbrutit kursen. Priset var 39 000 kr. Kursen omfattade tio utbildningstillfällen om tre dagar varje månad (tio månader) med början i slutet av augusti 1996 och avslut i juni 1997. Kursdeltagaren avbröt kursen i december. Han hade betalat ca 19 000 kr i förskott, så näringsidkaren krävde betalning av resterande 20 000 kr. Den åberopade grunden var att avtalet om deltagande var bindande. Kursdeltagaren invände bl.a. att han med analog tillämpning av konsumentköplagen (inte konsumenttjänstlagen, men iura novit curia) hade rätt att avbryta utbildningen mot att han betalade för den del av kursen som han utnyttjat, 12 000 kr, jämte skälig ersättning för näringsidkarens kostnader, som kunde uppskattas till 10 % av resterande kursavgift eller 2 700 kr. Näringsidkaren invände att konsumentlagarna inte var tillämpliga på avtalet, eftersom utbildningen syftade till näringsverksamhet, och vidare, om kursdeltagaren haft rätt att avbryta utbildningen, att näringsidkarens kostnader skulle betalas. Vidare påstods att kursen var mycket individualiserad, hade endast ett fåtal deltagare och var fullteck-