Norge 10971097. Se Amund Bjøranger Tørum, Direktekrav. Særlig om direktekrav ved kjøp, tilvirkning og enterprise. Formuerettslige analyser i komparativ belysning (Oslo: Universitetsforlaget 2007). och Sverige. 10981098. Se Laila Zackariasson, Direktkrav. Om rätt att rikta anspråk mot gäldenärens gäldenär (Uppsala: Iustus 1999). Föga förvånande har också Mads Bryde Andersen behandlat tematiken. 10991099. Se t.ex. kapitel 10 författat av Andersen i Mads Bryde Andersen – Joseph Lookofsky, Lærebog i obligationsret I, 3. udgave (Købehavn: Thomson Reuters 2010). Frågorna aktualiseras ofta i rättspraxis. Från senare dansk rättspraxis märks åtminstone U 2004.114 H, U 2010.1360 H, U 2012.2255 H, U 2014.2042 H och senast U 2018.98 H. Från exempelvis senare finsk praxis märks förutom HD 2009:92 särskilt HD 2008:31 och HD 2013:33. Någon samnordisk inställning föreligger dock inte och inställningen i ett och samma land är inte heller nödvändigtvis vare sig lättfångad eller helt entydig. 11001100. Den senaste utvecklingen och den allmänna inställningen i de olika nordiska länderna har nyligen sammanfattats överskådligt av Laila Zackariasson, »Privity of Contract and Direct Claims« i Torgny Håstad (ed.), The Nordic Contracts Act (Copenhagen: DJØF Publishing 2015) s. 229 ff., särskilt s. 240 ff. Se även t.ex. den komparativa konklusionen av Jens Lillelund Hammer, »Springende regress i enterpriseforhold«, Rettid 2013/Specialeafhandling 9 s. 41. I det följande redogörs för synen i finsk rätt med särskild hänsyn till HD 2009:92. Vissa jämförelser med annan nordisk rätt görs även. Av intresse blir också att se hur situationen i HD 2009:92 hade behandlats enligt FN-konventionen om internationella köp (CISG, Convention on Contracts for the International Sale of Goods).
Utrymmet här är begränsat. Uppsatsen måste därför med nödvändighet bortse från en mängd detaljer och istället fokusera på bärande element. Som ska framgå var situationen i HD 2009:92 visserligen speciell och fallet rymmer även osäkerhetsmoment. Från rättsjämförande synpunkt förefaller dock HD 2009:92 påföra tillverkare ett nog så långtgående ansvar. I rättsfallet närmast sammansmälts köprättsligt felansvar med utomkontraktuellt produktansvar. Fallet avviker från traditionell obligationsrätt och får avsevärd betydelse bland annat med tanke på preskription. Enligt finsk rätt har tillverkare särskild orsak att akta sig; caveat productor.