det ger inte stöd för säkra slutsatser från mera principiell synpunkt. Det lämnar flera öppna frågor. Fallet gäller utpräglade konsumentförhållanden. Men har det även bärvidd i kommersiella förhållanden? Hur förhåller sig fallet till avtalade ansvarsbegränsningar mellan tillverkaren och den första köparen? Rätt till direktkrav på utomkontraktuell grund motiverades med att de aktuella säkerhetsbestämmelserna avsåg att skydda vilken som helst ägare eller användare av båten. 11601160. Domskälen punkt 13; se även ovan vid fotnot 47. Betyder det att också den första köparen kan kringgå kontraktuella begränsningar och riskfördelningar genom att åberopa ansvar på utomkontraktuell grund även för skada på den sålda varan? I fallet sägs inget om culpagraden och att varan inte motsvarar gällande standarder och säkerhetsbestämmelser innebär i sig inte grov culpa. Men vilken eventuell betydelse har graden av culpa, eller vilken eventuell betydelse borde culpagraden ha, osv?
Mycket är alltså öppet och man bör akta sig för att dra för långtgående slutsatser enbart på basis av HD 2009:92. Det kan krävas en lång räcka ytterligare prejudikat innan rättsläget klarnar och stabiliseras. Det händer också att högsta domstolen ändrar sina tolkningar. Tills vi vet mer – och det kan dröja länge – har dock i vart fall tillverkare särskild anledning att akta sig enligt finsk rätt. Caveat productor.