ska finnas ett tillräckligt orsakssamband mellan felet och förlusten. 11721172. Som känt behandlas frågan i t.ex. alla skadeståndsrättsliga läroböcker. Litteraturen är så omfattande att jag här godtyckligt plockar bara några exempel, Mika Hemmo, Vahingonkorvausoikeus (Helsinki: WSOYpro 2005) s. 109 ff., 315 ff., Saxén, s. 56 ff., Ståhlberg – Karhu, s. 334 ff. Se vidare t.ex. Viggo Hagstrøm – Are Stenvik, Erstatningsrett (Oslo: Universitetsforlaget 2014) s. 390 ff., Jan Hellner – Marcus Radetzki, Skadeståndsrätt (Stockholm: Norstedts 2012) s. 199 ff. Se vidare monografier såsom Håkan Andersson, Gränsproblem i skadeståndsrätten, Bok II (Uppsala: Iustus 2013) s. 23 ff. med imponerande litteraturlistor i t.ex. fotnot 33, Håkan Andersson, Gränsproblem i skadeståndsrätten, Bok III (Uppsala: Iustus 2017) s. 401 ff., Mia Carlsson, Arbetsskada (Stockholm: Jure 2008) s. 265 ff., särskilt 422 ff., Torsten Iversen, Erstatningsberegning i kontraktsforhold (København: Thomson 2000) s. 84 f., Per Samuelsson, Information och ansvar (Stockholm: Norstedts 1991) s. 298 ff., Catarina af Sandeberg, Prospektansvaret. Caveat emptor eller caveat venditor? (Uppsala: Iustus 2001) s. 127 ff., Mårten Schultz, Kausalitet. Studier i skadeståndsrättslig argumentation (Stockholm: Jure 2007) särskilt s. 494 ff. Se mer specifikt Olli Norros, Determining Loss Caused by Defective Information in Investment Services, Juridiska föreningens tidskrift (JFT) 2013 s. 351 f., 361 f. Sen visar fallen variationer i såväl fakta som domstolarnas avvägningar.
a. I den första gruppen rättsfall har domstolen funnit tillräcklig kausalitet för att leda till skadestånd. Det finska Lehman brothers-fallet, HD 2015:93, får stå som ett exempel. 11731173. Fallets svenskspråkiga rubrik finns t.ex. på webbplatsen [REMOVED HYPERLINK FIELD]: »Värdepapper – Marknadsföring – Skadestånd – Ersättningsgill skada – Orsakssamband. A hade placerat 500 000 euro i obligationer emitterade av ett stort internationellt finansbolag. Obligationerna hade vid ett tillfälle som ordnades av B Ab marknadsförts som kapitalgaranterade. I marknadsföringsbroschyren nämndes inte något om den s.k. emittentrisken för den händelse emittenten blir insolvent, men där konstaterades att man inte bör placera i obligationerna utan att ta del av den i värdepappersmarknadslagen avsedda broschyr angående produkten av vilken den nämnda risken framgick. A hade inte bekantat sig med broschyren. Emittenten gick i konkurs och A förlorade en del av sitt placerade kapital. A ansåg i sitt käromål att marknadsföringen hade varit felaktig. A yrkade att B Ab skulle åläggas att ersätta honom för det belopp som han hade placerat i obligationerna. Av de skäl som framgår av domen ansåg Högsta domstolen att marknadsföringen hade varit osann eller vilseledande och förpliktade B Ab att ersätta A för skadan.« A hade placerat 500 000 euro lånade medel i obligationer som emitterades av Lehman brothers. 11741174. Det var Lehman Brothers Treasury som emitterade »obligationerna« (Kasvuporras II Obligaatio), vilka var en typ av masskuldebrev med Lehman Brothers Holding som borgensman. Sen gick det som det